Förvisso har den ryska aggressionen mot självständiga Ukraina slagit sönder den rådande världsordningen. Ingen hade förväntat sig att Ryssland skulle bete sig som Adolf Hitler. En som garanterade Vladimir Putin inför världen var George W. Bush i juni 2001. Då sa han: “I looked the man in the eye. I found him to be very straightforward and trustworthy.” Jag såg Putin i ögonen och man kan lita på honom, enligt W. Bush.
I den utmärkta tidskriften Axess skriver Björn Östbring i artikeln “Tid att omvärdera” att liberalismen behöver nationalstaten. Det är dags för en omvärdering. Han inleder med att många tagit för givet att liberalism och nationalstat är varandras fiender. Med kriget i Ukraina innebär den liberala nationalismen sin återkomst. För att utveckla och slå vakt om liberala värden behövs nationalstaten.
En som också påvisat detta är Francis Fukuyama i en intressant artikel i Foreign Affärs. “A country of Their Own”. Han inleder med att påpeka att liberalismen är i fara. Grunderna i liberala samhällen är tolerans för olikheter, respekt för individuella rättigheter och rättsstatsprincipen, och dessa världen drabbas nu av vad som kan kallas en “demokratisk lågkonjunktur”. Politiska rättigheter och medborgerliga friheter har minskat årligen de senaste 16 åren. I stället har vi fått den växande styrkan hos autokratier eller diktaturer som Kina och Ryssland, men även ett ifrågasättande av liberala värden i länder som Ungern och Turkiet, och även problem i de största demokratierna Indien och USA.
Nu är det dags, säger Fukuyama, att inse att även liberala demokratier behöver en befolkning som har en gemensam identitet i form av språk, historiska referensramar och grundläggande politiska och sociala konventioner. Detta har även tidskriften Liberal Debatt förstått och skriver: “Svaret på högernationalismen är inte bara globalism, utan också liberal nationalism” För egen del tycker jag att det är på tiden att nationella värden kan samsas med liberalismen. Eller för att gå ett steg till, som i Ukraina, De behöver varandra!
Vill avsluta denna blogg med det viktiga budskapet som Björn Östbring för fram i sin artikel:
Med Ukrainakriget 2022 har det åter blivit uppenbart att det går att värdesätta både nationalstaten och den liberala demokratin. I själva verket talar mycket för att båda gör sig bäst just tillsammans.
Nu behöver vi, Du och jag, inte längre skämmas för att vi älskar Sverige och samtidigt är liberala. Vad var det vår statsminister Magdalena Andersson sa i riksdagen i går? “Jag älskar Sverige”. Det är inte länge sedan något sådant inte kunde sägas i vårt land utan att vissa började tala om högerpopulism. NATO-debatten och hotet från Ryssland – samt givetvis Ukraina-invasionen – är katalysatorer som faktiskt bådar gott både för Sverige och liberalismen. Tänk att ett anfallskrig ska behövas för detta!