Sent ska syndaren vakna, sägs det. Klockan 10.18 idag anlände ett pressmeddelande från Upphandlingsmyndigheten. “Nytt program erbjuder stöd kring tidig dialog för att främja innovation”. I pressreleasen säger Upphandlingsmyndigheten att man fått i uppdrag att främja innovation i upphandlingar. Detta ska ske genom att man lanserar “Programmet för utvecklande inköp“. Bra, men varför ska man krångla till det? Varför inte kalla det för innovationsupphandling?
Det finns en en rapport som på ett mer vetenskapligt sätt beskriver innovations-upphandling, “Offentlig upphandling och innovation“, skriven av professor Charles Edquist, på begäran av Konkurrensverket. Den myndighet som för två år sedan fick den dåvarande regeringens uppdrag att sköta upphandlings-främjandet. Denna utmärkta rapport har Upphandlingsmyndigheten tidigare vägrat att befatta sig med. Men nu finns den länkad till (till Konkurrensverket) efter kritik. Men söker man på professor Charles Edquist hittar man inte rapporten, eftersom den fortfarande är hemmahörande på KK-verket. Mycket märkligt. Dock finns en del annat forskningsmaterial redovisat, men där finns mycket mer att göra.
I onsdags skrev professor Charles Edquist om innovationsupphandling, eller funktions-dito (som är hans begrepp). “Så kan upphandling förbättras” var titeln. Vad Enquist gör är att vända sig till den strategi i offentlig upphandling som regeringen nu håller på att utveckla. Den ska vara klar i februari, och sker under ledning av Ardalan Shekarabi.
Det kan vara intressant att fundera på följande, som Edquist redovisar i sin artikel: “Under senare delen av på 1900-talet var så kallad innovationsupphandling, som krävde innovationer, en svensk paradgren (starkströmsöverföringen, AXE-växeln, X2000 med flera). Den förde med sig tiotusentals nya jobb och stärkt konkurrenskraft för svenska företag. Vid dessa upphandlingar formulerades underlagen i termer av funktioner, inte produkter; det går ju inte att beskriva en produkt innan man vet hur den ska se ut”
Riktigt så kan man inte göra idag, men jag skulle vilja tillägga: Det kan vara en förebild, och Sverige måste hitta sina styrkefaktorer, och dessa behöver utvecklas. Faktum är att vi inte vågar detta, men andra länder som Tyskland och Sydkorea gör det.
Tack för tipset Håkan!
Låt mig också tipsa om att Tillväxtanalys publicerade en rapport i oktober som ger en kort översikt över hur innovationsupphandling hanteras i Japan, Sydkorea, Kina, Indien, Brasilien, USA, Nederländerna och Storbritannien.
Rapporten finns här:
http://www.tillvaxtanalys.se/download/18.a70b1491500264a2b29fae1/1444305048906/svardirekt_2015_18_Innovationsupphandling.pdf