Var tionde företagare med utrikes bakgrund har slagits ut av Pandemin. Bland de inrikes födda är det färre än 2 procent som förlorat företaget. Det visar en studie som Svenskt Näringsliv gjort. Det är nationalekonomen Johan Kreicbergs där som svarar för kartläggningen.
Här kan vi se effekterna av att regeringen varit långsam, krånglig och sen med utbetalningarna. De utrikesfödda förstår givetvis inte alla krångligheter i Sverige. De ger därför upp lättare än infödda svenskar.
Svenskt Näringsliv pressleaseidag avslutas med följande konstaterande:
För att undvika ytterligare utslagning av utrikes födda företagare måste tiden till utbetalning kortas och ansökningsprocessen göras så smidig som möjligt.
Så kan man uttala sig om man är diplomatisk. Jag skulle för min del säga: Regeringen har ansvar för att många företagare, inte minst de med utländsk bakgrund, inte fått det stöd som de blivit utlovade. Skälet:
- Regeringen har varit långsam
- Regeringen har saknat kompetens
- Regeringen har låtit processen varit krånglig
- Utbetalningarna har släpat efter – också regeringens ansvar
- Varför har regeringen fortsatt med denna process under ett helt år – tycks inte lärt sig någonting (Nu kom en justering för några dagar sedan, men det räcker inte)
Krav måste ställas på att verkliga förluster ska vara dokumenterade.
För specificerade underlag (speciellt om man inte har ordnad bokföring) och ansökaren ger upp.
För allmänt hållna underlag, dvs utan stöd i bokföring, och det inbjuder till fusk.
Man måste vara ödmjuk inför uppgiften som myndigheter står inför att utfärda riktlinjer för hur underlagen ska se ut. Jag har egen erfarenhet av “krångliga” underlag för att ansöka om bidrag. Som skattebetalare är jag glad för den tröskel som är uppsatt.
Vidare, som företagare är man skyldig att följa regler och förordningar som utfärdas på svenska.
Hej
Det låter ju tråkigt att företagare inte får de bidrag som regeringen beslutat om. Man får intrycket att inga bidrag betalats ut. Det vore intressant att få reda på om något företag fått bidra och i så fall hur många.
Är det egentligen meningen att invandrare och flyktingar skall klara sig själva? Är inte meningen att de i stället skall ersätta först jordbruks-, sedan industri- och senast lommunala arbetare/löntagare som röstboskap för det självpåtagna statsbärarpariet S i dess närmast terapeutiska strävan efter bibehållen makt? Om de kan klara sig själva riskerar de ju att rösta åt fanders. Ett sant hot mot demokratin – inte för hur den genomförs utan för dess önskade resultat. Många ser demokratin som en spårvagn som för till önskad station. Sedan kliver de av och genomför sin egen agenda – som inte längre är föremål för demokratisk granskning och röstning.