Var det någon som trodde att det skulle bli en sådan tävlan om att var bäst i innovationspolitik? Nu lägger regeringen fram det ena förslaget efter det andra. Stora infrastruktursatsningar, särskild satsning på gruvnäringens infrastruktur, elitsatsning på forskare, specialsatsning på gruv- och stålforskning och så stöd för forskning om internatinell ekonomi. Och detta är bara en del av det som regeringen vill genomföra.

Vad har drivit fram detta? IVA:s innovationsprojekt “Innovation för tillväxt” med Marcus Wallenberg i spetsen, har nog en viss del i framgången. Dessutom kunde den nuvarande s-ledaren Stefan Löfven lära sig mycket om innovationspolitik genom sina två år  i styrgruppen för IVA:s innovationsprojekt.

För att göra historieskrivningen korrekt, så måste vi gå tillbaka till Globaliseringsrådet. Det föreslogs faktiskt av Moderaterna, som sedan blev ljumma när arbetet där satte igång. Ett skäl var att statsminsiter Reinfeldt inte tog på sig ledarskapet i rådet. Sedan ville han inte ens komma till ett möte med rådet och diskutera statsministerns roll, ooch sedermera drog Anders Borg i bromsen när slutrapporten från rådet skulle gå ut på remiss. Det ville han inte, men fick ge med sig efter fem månaders tjat från bl a Lars Leijonborgs  sida.

I regeringsförklaringen 2010 överraskade så Reinfeldt igen genom att förslå att en strategisk nationell innovationsstrategi skulle utarbetas. Bakom låg Maud Olofsson kan man tro. Så i våras kom Stefan Löfven med sin utmaning om innovationspolitiken. På 1a maj i Göteborg drog han en lans för innovation och föreslog ett särskilt Innovationspolitiskt Råd med statsministern som ordförande. En månad senare störtar hela Alliansens partiledargrupp till Göteborg och hälsar på i två innovativa företag.

Det skall dock inte förnekas att det finns rent sakliga skäl bakom regeringens innovationspolitik. Där har OECD spelat en viktig roll som kunskapsförmedlare. Våren 2010 kom “Innovation Strategy” från organisationen. EU:s intensiva arbete med “Innovation Union” har också spelat en viktig roll.

AstraZenecas forskningsflykt, i spetsen för många andra, har också spelat roll. Sverige har på några få år förlorat ledarplatsen när det gäller forskning som andel av BNP. På 10 år har sannolikt Sverige förlorat en procentenhet av forskningen som andel av BNP, från 4,1% till lite över 3%.

Nu hoppas jag att regeringen inte nöjer sig med att vara initiativrik och aktiv en kortare tid, eller ända fram till nästa val. Det gäller att stå på hela tiden, i evig tid…