Nu kommer jag till avsnittet i OECD:s  rapport “OECD Review of Innovation Policy: Sweden 2016“ där de övergripande prioriteringarna, strategierna och styrningen behandlas. Min redovisning bygger på OECD:s inledande “Utvärdering och Rekommendationer“. Det är OECD:s analys och policyförslag som jag presenterar, inte mina egna, som dock i stort sammanfaller med organisationens uppfattning.

OECD säger sammanfattande:

Det är emellertid nödvändigt för Sverige att utveckla en forsknings- och innovationspolitik.

Den svenska forsknings- och innovationsdebatten har varit fokuserad på för eller emot grundforskning eller mer problemorienterad forskning, påpekar OECD. Detta är underligt, då både delarna borde kunna leva tillsammans. Nu kompliceras bilden av de samhälleliga utmaningarna, som måste integreras i den befintliga finansierings-strukturen. Om samhällsutmaningarna ska bemötas effektivt, inte bli ytterligare ett finansieringslager.

Prioritering och samordning av forskning och innovation har alltid varit svår i Sverige, säger OECD. Men, det är inte så underligt när en gemensam vision saknas. Tidigare gjordes framtidsstudier (foresight exercises), men entusiasmen var svag och effekten liten. Detta gällde under de första 5 åren på 2000-talet.

Historien har lärt oss att inte “pick the winners”, men en prioritering är ändå nödvändig, framhåller OECD. Det bör ske genom att identifiera och prioritera “enabling technologies”, dvs möjliggörande-tekniker inom styrkeområden. Styrning är här viktigt. En intressent eller grupp får inte ta över utvecklingen.

Den svenska forskningssystemet präglas av den akademiska friheten. Tillsammans med en svag styrning förhindras universiteten att fullgöra den “tredje uppgiften.” Att universiteten har styrningsformer som hindrar dessa att utveckla sina strategier och adressera samhällsutmaningarna är helt klart problematiskt, påpekar OECD.

Det är också problematiskt att de svenska forskningsråden domineras av akademiker., som är de primära mottagarna av forskningsmedlen. Det är också fel att den privata sektorn har ett avgörande inflytande över forskningsinstituten och RISE. De bristande motkrafterna i finansieringssystemet, som t ex i Vinnova, är illavarslande. De allmänna intresset kommer ofta på undantag, enligt OECD.

Det nyligen etablerade nationella  innovationsrådet borde formulera strategier och svara för en samordning på nationell nivå, föreslår OECD. Detta innovationsråd borde överväga en förändring av hela det svenska forsknings- och innovationssystemet. Det är OECD:s viktigaste rekommendation, framhåller man i sin genomgång av den svenska innovationspolitiken.

I morgon ska jag återkomma till regeringsombildningen, där jag redan nu noterar att en del av mina små rekommendationer har fallit statsministern på läppen. T ex när det gäller exporten. Ovanstående rekommendationer från OECD  kring innovationssystemet tror jag också kommer att få genomslag, om än med fördröjd utlösning.