I gårdagen Dagens Industri (19/2) kan man läsa Rune Anderssons artikel, som borde vara en ögonöppnare för de ansvariga politikerna. (Det går att länka till DI denna gång) Han polimiserar med Anders Borg, som dock inte nämns vid namn. Finansministern har låtit påskina att 3:12-reglerna missbrukas, så att företagare tar ut mer utdelning än rimligt, genom att starta bolag enbart för detta ändamål.
Rune Andersson anger att skattebasen har flerdubblats samtidigt som skattesatsen sänkts från till 30 till 20 procent. Detta har inneburit att staten fått in mer pengar än tidigare. “Det borde i grunden vara en framgång”, skiver han.
De svenska kapitalskatterna är högre för privatpersoner, “ägare av kött och blod”, än för utländska ägare och för institutioner, påpekar Andersson. Han påpekar ironiskt att utmaningen nu är att få tjänstemän och institutioner att agera som aktiva ägare.
Det investeringssparkontot som inrättats betyder att passiva ägare kan få 7 procents beskattning på vinsten, medan ägarledda företag kan drabba privatperoner med mellan 20 och 57 procents beskattning. Dessa konton är inte fel, säger Rune Andersson vidare, men de aktiva direktägarna bör inte straffbeskattas.
Det är en god strategi att låta de ägarledda företagen få en rimlig beskattning. Det skulle öka nyföretagandet och skapa fler framgångsrika företag, vilket Sverige behöver. Slutsatsen för Rune Andersson blir att efterfråga en utredning som kan se över hela ägarbeskattningen, med hänvisning till att den i OECD i genomsnitt är betydligt lägre än i Sverige.
Det är bra att styrgruppsordförande i IVA-projektet “Innovationskraft Sverige” tar upp denna för innovationsekonomin så viktiga fråga. IVA-projektet kommer också att lyfta frågan genom en analys signerad Magnus Henrekson, så mer bränsle kommer. Det kan jag berätta, som sitter i styrgruppen. Redan nu finns två intressanta rapporter från Företagsskattekommitten skriva av Henrekson och Sanandaji tillsammans.
Min reflektion är att utredningen inte får ta lika lång tid som Företagsskattekommittén, som nu fått dryga 3 år på sig. Helt orimligt, och det avviker samtidigt från vad andra länder gör. Där använder man maximalt en tredjedel av denna tid för att bereda en sådan här fråga.