Under mer än 10 år har universitetens autonomi och donationer diskuterats. Detta tillsammans med slopad inavel, läs: inte bara internrekrytering är framgångsvägen för att få våra universitet världsledande. I går var fokus på donationer, och det finska systemet presenterades. På ett seminarium hos Entreprenörskapsforum var det en intensiv och konstruktiv diskussion. Under ledning av moderator Johanna Palmberg.
I Finland är såväl universitetens självständighet som donationer i fokus. Högt upp på den politiska dagordningen. Men så är det inte alls i Sverige. Vad gäller avdrag för donationer så utlovade Alliansen i sitt valmanifest inför 2006 års val att såväl privatpersoners som företags donationer till forskning skulle göras avdragsgilla, om det var möjligt. Det är det visar Kungl. Vetenskapsakademins rapport i ärendet 2007. Men Alliansregeringen gjorde inget utan till slut bara ett avdrag på 6.000 kronor. en liten tummetott. I Finland finns en hygglig avdragsrätt.
Men vad som är särskilt intressant i Finland är att man där matchar privata donationer med 2,5 eller nu 3 gånger pengarna. Så en miljon i donation, och staten ger 3 miljoner. Det är något, svenska politiker, vill inte bara jag påstå.. Den inledande presentationen gavs av Johan Wennström, som väl är det verkliga proffset på donationer i Sverige. Sedan följde kanslern och professorn Thomas Wilhelmsson med en intressant beskrivning vad man gjort i Finland, och hur man lyckats. Ett längre referat om seminariet kan Du snart läsa här.
Den finska erfarenheten nummer Ett är: Man måste fråga för att få.
Men med en avkastning på 300 procent, staten sätter in matchande pengar, så är det lätt att få ett positivt svar. Trots den svåra ekonomiska situationen i Finland, så är det så. Dessutom har donationsarbetet en spridningseffekt som stärker universiteten i samhället, kan Finland notera.
Vår egen Universitetskansler, Harriet Wallberg, beskrev hur donator-verksamheten gått i Sverige. Chalmers gick före redan i början på 1990-talet, med framgång. Störst belopp kunde Karolinska Institutet notera till sitt 200-årsjubileum 2010. (Man ska aldrig missa ett jubileum sa Pontus Braunerhjelm). Men rektorn måste vara med hela tiden påpekade Wallberg.
Det var en desillusionerad förre detta utredare om donationer, professor Dan Brändström, som berättade om den utredning han gjorde 2006. Regeringen brydde sig inte. Sverige är det enda EU-land som inte matchar eller ger avdrag för donationer till forskning.
Är det inte lite av en politisk fluga (bland vissa) att ropa efter något som inte behövs,
Företagens kostnader för FoU och produktutveckling är avdragsgilla redan nu. Forskare och institutioner inom bl a KTH har mängder av projekt där företagen deltar.
Inavel, ja tyvärr ansvariga chefer inom universiteten försöker många gånger skriva krav specifikationer vid nyrekrytering så att deras nuvarande personal ska kunna bli bedömda som mest lämpliga vid tillsättningen av en ny tjänst. Tidigare rektor vid KTH drev kravet att en stor andel av nya tillsättningar skulle ske med utländska väldokumenterade personer – men detta verkar vara glömt.