Det är förvisso angeläget att de som kommer till Sverige, som invandrare särskilt, har fokus på att bli självförsörjande. Det har just kommit en bok om självförsörjningen “Det nya utanförskapet” Skriven av Johan Eklund och Johan P Larsson på Ekerlids Förlag. Den borde alla läsa som är berörda, dvs inte minst politikerna.

Underrubriken är träffande “Självförsörjningens utveckling och välfärdsstatens framtid”. Det är en skrämmande men angelägen läsning. Så här utvecklar författarna läget:

Sverige har under lång tid haft hög invandring och i dag är andelen utrikes födda nästan 20 procent av befolkningen. En stor andel av dessa invandrare har inte etablerat sig på den svenska arbetsmarknaden, vilket medfört att Sverige 2018 hade det högsta sysselsättningsgapet mellan inrikes och utrikes födda i Europa. Nästan hälften av de utrikesfödda med icke-västerländsk bakgrund är inte självförsörjande, och många har inga inkomster alls.

De två författarna kan presenteras så här: Johan E Eklund är chefekonom Sydsvenska Industri och Handelskammaren, professor BTH och Jönköping International Business School, (JIBS) Johan P Larsson är Associate Professor University of Cambridge och knuten till Jönköping International Business School, (JIBS).

Vad är deras slutsatser? Jo, att vi inte kan fortsätta på detta sätt om den svenska välfärdsstaten ska kunna bibehållas. Det är inte underligt att Sverige sedan 2017 har den sämsta ekonomiutvecklingen i hela EU, räknat per capita.

Sedan är det en helt annat sak att vi måste ha en arbetskraftsinvandring, som inte består av migranter. Nu har regeringen bestämt att de som den nya arbetskraften, liksom de som redan arbetar här i landet med uppehållstillstånd, ska ha en lön motsvarande 80 procent av den sk medianlönen. Det blir nu 27.360 kronor i månaden. Näringslivets organisationer reagerar på detta, Sverige klarar inte att sätta upp en sådan här hög gräns. Så här skriver Svenskt Näringslivs vice VD Karin johansson i Dagens Nyheter (1/11).

“Regeringens lönegolv är ett oansvarigt experiment”. Hon illustrerar talande:

Den stora majoriteten kollektiv­avtal har lägstalöner som ligger under denna gräns (27.360 kronor). 80 procent av restau­rang- och köksbiträden, 80 procent av lokal­vårdare, var tredje kock och kall­skänka, var tredje lagerarbetare, var femte byggnads- och anläggnings­arbetare, mer än var tionde grund­skol­lärare, tjänar mindre än så.

Nog borde regeringen kunna ha två bollar i luften samtidigt. En är immigrationen. En annan är arbetskraftsinvandringen. Visserligen är det angeläget att inte fler människor kommer in med för låga löner och blir utnyttjade – rent kriminellt. Men detta borde väl ett vettigt fungerande Migrationsverk kunna hantera?

Samma dag som Karin Johansson skrev ovanstående debattartikel hade DN en nyhetsartikel “Rekryteringen till välfärdsyrken försvåras av skärpta krav”. Där visas exempel från Skellefteå, där 200 personer som idag arbetar i välfärden skulle få sluta och åka hem. i den artikeln, som är talande, finns många fler exempel på hur vårt land skulle drabbas av denna nya lönegräns.

Dagens Nyheter har också tagit upp arbetskraftsinvandringen i ledare. “Svenskt lantbruk riskerar att gå under när regeringen stryper arbetskraftsinvandringen“

I en annan ledare skriver DN “Inte ens regeringen tror på sin egen politik”

Det räcker med dessa illustrationer och beskrivningar. Regeringen måste tänka efter.