För en tid sedan skrev ett antal världsledande forskare med erfarenheter att leda institutioner och universitet en artikel i Dagens Nyheter (24/1). “Acceptera inte att svensk forskning blir allt sämre”
Det som är anmärkningsvärt när en så här kritik framförs är att de ansvariga politikerna tiger. De borde yttra sig, Matilda Ernkrans t ex som är forskningsminister, men även andra. Håller de med om kritiken? Vill de vrida universiteten rätt med sikte på excellens? Eller vill de försvara den rådande utvecklingen mot allt sämre universitet?
Nu har professor Pontus Braunerhjelm, från Entreprenörskapsforum och KTH, fört fram synpunkter. Denna gång i SvD, men tyvärr bara på webben. Därför vill jag lyfta hans artikel i bloggen, “Drabbar skolans öde även universiteten?”
Pontus Braunerhjelm beskriver i sin artikel hur EU inte under de senaste två decennierna lyckats hävda sig industriellt och utvecklingsmässigt. Plattformsföretagen har inte startat i Europa, med undantag för Spotify.
Den skarpaste kritiken riktas mot den sk STRUT-utredningen, Dumstruten kallad. Den innebär:
- Forskningsrådens pengar skulle delvis gå till universiteten direkt, utan krav
- Mätbara krav som publiceringar och citeringar tas bort
- Avklarade studier slopas som en grund för finansiering
- Själv-utvärderingar ska komma i stället
I stället för att nivellera den högre utbildningen borde universiteten specialisera sig. Alla universitet kan inte ha alla fakulteter. Den viktiga frågan om samverkan med det omgivande samhället, inklusive forskningsinstituten, borde styra en del av basfinansieringen, menar Braunerhjelm. Tilläggas kan att “Struten” inte följde direktiven, utan struntade i omvärld och samverkan. Detta ville man hänvisa till en ny utredning. (Långbänk)
Får “Struten” gehör, vilket vi inte hoppas, så blir universiteten kriterielösa och med otydlig styrning. Universiteten kommer då att utsättas för samma behandling som den svenska skolan gått igenom de senaste decennierna. Med förfall som resultat. More of the same, vill jag kalla det.
Varför inte lyssna till OECD som givit den svenska regeringen två stora analyser, en år 2012, en annan år 2016.. På regeringens uppdrag och finansiering. Utan att regeringen brytt sig alls, inte ens nämnt utredningarna i de två aktuella forsknings-propositionerna. Men, man har betalt mångmiljonbelopp för dessa utredningar, som gjorts på regeringens uppdrag. Varför gör man så här?