Nu kan vi fira 20-årsjubileum av svenska debaclet i Life Science sektorn. Då, 1995, sålde Pharmacia ut sig till UpJohn. Det var början till sektorns nedgång, och nästan fall. Har bloggat om detta tidigare, bland annat när sektorn framtid belystes förra hösten med hjälp av ledande företrädare. Nu kan jag inte låta bli att återkomma till Life Science sektorn, bland annat därför att jag om ett par dagar ska diskutera Australiens möjligheter att bli ett ledande land på området. Här, i Adelaide, har man stora ambitioner, och det ska bli mig ett nöje att inleda ett seminarier med de ansvariga och ge några reflektioner.

Den förra regeringen gav Susanne Ås Sivborg i uppdrag att göra upp ett underlag för den framtida Life Science strategin i Sverige. Detta har jag också skrivit om, men inte själva förslaget, förrän nu. Det beror på att jag tycker att detta är lite tunt. “Ett konkurrenskraftigt ekosystem för Life Science” heter utredningen. Du som vill läsa kan göra så. Själv nöjer jag med att kommentera Danmark, som ligger hästlängder före Sverige, trots vårt goda utgångsläge. Detta får nästan ingen uppmärksamhet i Ås Sivborgs analys.

År 2000 hade Sveriges läkemedelsindustri 21.000 anställda, för att 12 år senare rapportera 12.000, en nedgång med hela 43 procent. Samtidigt har Danmark gått från 12.000 anställda i sektorn till 19.000, vilket är en ökning på hela 63 procent. Sveriges läkemedelsexport har under denna tid gått ned från 7 till 5% av totalexporten, men nedgången hade varit ännu större om inte pillerfabriken i Södertälje varit så konkurrenskraftig. Samtidigt har andelen av EU:s export från Life Science fördubblats – från 3 till 6 procent. Så EU kan exportera, men inte föregångslandet Sverige.

En svaghet i Sverige jämfört med Danmark, som många, inklusive undertecknad, påpekat är att stiftelseformen för ägandet till Life Science-företag är betydligt mer långsiktig än bolagsformen. Något som är bra i en bransch där uthållighet är avgörande för framgång. I underlaget till regeringen finns detta nämnt, men utredningen påstår att det är svårt att översätta stiftelseformen till Sverige. Jag vill påstå att det är bland det enklaste man kan göra, när man har ett kopierbart system. Bara inte en svensk utredning får uppdraget, för då tar det fem år.

För fem år sedan publicerade SNS studien “När Sverige sålde Nobelindustrin“, skriven av Torun Nilsson. Den ger en intressant insikt i Life Science-industrin och varför vi förlorar stora delar av den. Till regeringens samordnare för Life Science, Anders Lönnberg, som ska verka året ut, vill jag rekommendera en läsning. Lönnberg får ett positivt mottagande av “marknaden” kan jag notera.

Hur resonemangen går i Australien kanske jag återkommer till. Men, jag kommer definitivt tillbaka till till den svenska utvecklingen.