När Konstitutions Utskottet, KU, nu kommer med sin granskning av regeringen är det innehållet som räknas och inte om hårda ord används eller inte. Säger man som Aftonbladets kommentator Lena Mellin att det är “Lamt, tamt och långsamt” så betyder det att ledarskapet saknades. Kritiken är sakligt så hård att Mellin kallar det för “frätande” för regeringen.
KU:s sex områden där kritiken är gemensam för samtliga partier i Riksdagen:
- Corona-strategin
- Testning- och smittspårning
- Besöksförbud i äldreomsorgen
- Pandemilagen
- Folksamlingar
- Skyddsutrustning
Både Dagens Eko och SVT i Rapport och Aktuellt var sakligt skarpa med ett undantag: Radions politiske kommentator Fredrik Furtenbach grep in och sa med förståelse för regeringen att kritiken inte var så hård, eftersom den använde ett återhållsamt språk. Så om kritiken sa han “Regeringen kan leva med den”.
Coronakommissionen kom med en rapport om äldreboendet den 7 december, som kritiserade regeringen, men inte nog med detta. Den kritiserade regeringen generellt för brist på ledarskap. Det har inte omvärlden, i vart fall inte våra journalister, uppfattat. Rapporten finns här.
Utan att vara någon vän av sittande regering finner jag KU:s och oppositionens kritik illa grundad och orättvis. Man kan inte ha en strategi på det okända utan måste – precis som ansvariga politiker, myndigheter och tjänstemän – tvärtom vara flexibel med flera sätt och vägar att ta till.
Jag betvivlar starkt att oppositionen hade lyckats bättre! Detta är knappast någon partiskiljande valfråga.