Europas tid är inte förbi, det är struntprat. Den som framför den åsikten är Ronald Fagerfjäll, ledarskribent i Dagens Industri. Det är ledaren idag, måndag den 13 maj, som påpekar detta. Tyvärr går det inte att länka till DI, åtminstone inte till ledarsidan, varför detta intressanta inlägg lätt blir en ropandets röst i öknen. För att få lite spridning, till de som inte prenumerar på DI (hemsidan funkar inte heller för ledarna), så tänkte denna blogg hjälpa till.

De som borde läsa DI:s ledare, idag, liksom ofta, är politikerna. Där kommer många bra analayser och åsikter fram. Men även om politikerna ganska ofta publicerar sig på DI-debatt, så inskränker sig nog den egna läsningen till de stora dagstidningarna och “hemmatidningen”. Det hjälper inte om DI skickar tidningen på dem, för tiden räcker inte alltid till. Nog om detta.

Varför är det som händer i EU idag bra? Jo, påpekar Fagerfjäll, den kris som den inte industrialiserade Europa genomgår nu är ett stålbad, men ett nyttigt sådant. Det som nu sker är en strukturförändring under den finansiella galgen. Utan den press som EU har på medlemsländerna, så hade aldrig förändringarna skett, eller i vart fall inte i den takt som nu sker.

Fagerfjäll visar hur stora delar av Europa genomförde den andra industriella revolutionen för dryga 100 år sedan. Nu skall “rest-Europa” komma i kapp, bygga institutioner, som det tagit ett sekel att genomföra. I detta sammanhang är inte euron problemet, utan snarare en del i lösnigen. Spagettivalutor har konserverat Sydeuropas ekonomiska strukturer, men nu tvingas de att förändra.

Fagerfälls ledare idag kan många politiker använda som ett underlag för egna inlägg och tal om hur Europa kan utvecklas. Det är en lärande ledare som många har nytta och glädje av.