I går skrev Richard Swartz den viktigaste artikeln om Sverige på mycket länge. Rubriksättaren fångade inte upp artikelns stora värde, utan rubricerade den “Sverige har blivit världens bästa land – för kvinnor”. Det konstaterandet gör förvisso författaren, och åsyftar självständigheten. Den viktiga artikeln kommer därigenom i bakvatten. (Författaren sätter inte rubriken, det gör redaktionen).
Richard Swartz:s artikel är verkligen läsvärd. Läs den med eftertanke, även om den är lättläst.
Här är vad Richard Swartz: artikel i ett sammandrag, men läs artikeln också, om inte förr så över helgen.
För nästan 50 år sedan lämnade Richard Swartz Sverige, där han är född, och har sedan dess levt i Wien. Han har gjort otaliga återbesök i hemlandet Sverige, men de har blivit ganska korta. I år blev det en helt annan vistelse i hemlandet Sverige, för Corona-pandemin stoppade återresan i våras. Nu fick Swartz möjlighet att under en lång tid se hur Sverige utvecklats.
Sverige har blivit kvar i marginalen i förhållande till Europa. Vi säger “Nere på kontinenten”. Vi känner oss inte bekväma med begreppet “europé”. Vi bevakar våra nationella intressen i EU. Där deltar Sverige utan entusiasm och för att se till att inte andra ställer till dumheter. “Vi vet och kan bäst.”
Som avantgardistiskt samhälle är Sverige i absolut framkant. Inget land är så digitaliserat och uppkopplat. Vi är nästan kontantlösa. På gott och ont känns både Wien och Tyskland som rena stenåldern. Ändå är det märkligt att, trots vår diskreta men självklara känsla av överlägsenhet, så har vår plats i Världen stadigt minskat och Sverige har blivit relativt fattigare. De andra har blivit rikare och kommit i kapp.
“Idag är alla i kapp, på många områden förbi”. Ett faktum som Sverige knappt tagit notis om. Vi har byggt vårt samhälle på individer snarare än på kollektiv. Denna förändring är dramatisk, påpekar Richard Swartz, och den jävar tesen om Sverige som landet “lagom”. Frågan är om detta är stärkande för vårt land, eller en upplösning av samhället.
Kvinnans frigörelse gör att Sverige kanske är världens bästa land för kvinnor. Den kombineras med en föryngring av samhället. Den leder till en “fräschör som består av frånvaron av rynkor och erfarenheter”. Troligen utan motsvarighet i Europa.
Sverige är inte längre “ett etiskt, kulturellt och religiöst enhetligt land”. Det har skett med de bästa avsikter, men med en “stor portion naivitet och okunnighet om vad det innebär att ha med minoriteter och invandrare att göra”.
Sveriges problem idag möts med en uppgivenhet. Vi har på 50 år blivit kraftlöst och mindre handlingskraftigt. Sverige fungerar dock fortfarande – fortfarande bättre än de flesta andra samhällen i Europa”. Frågan är om det räcker, för på stora områden går det åt fel håll.
Detta är ett sammandrag av Richard Swartz artikel i Dagens Nyheter i går. Sammanfattningen sker i huvudsak med hans eget språk. För att rättfärdiga artikeln bör den läsas. Ett måste, vill jag säga. Upprepar: Detta är den kanske viktigaste artikeln om Sverige som har skrivits på mycket länge.
Ett avgörande mått på Sveriges relativa kräftgång är hur den svenska kronan tappat i värde mot först D-Mark, Gulden och schweizerfrancs och sedan mot Euro. Inte så att vi blivit fattigare, men andra har blivit rikare – trots upplevt krif.
Sverige har tappat fart i utvecklingen mot framtiden
Ja så spm jag förstår det gäller det de flesta områden – socialt, teknik mmmm.
Men vi talar om intenationell slidaritet att andra länder och regioner utvecklas i en positiv riktning är väl bara att lyckönska – alla borde få det bättre. Vad är BÄTTRE?
Men det försprång som Sverige hade – liksom USA – efter andr världskriget nu är inhämtat av många läder – långtifrån all är troligen en naturlig utveckling om vi inte arvetar och tränar för att hålla försprånget.
Vår träning för att hålla försprånget har tappat fart. Vi som nation hr blivit “Nöjda” och bekväma. När jag var ung var det ett stort focus på utbildning och förkovran.
När jag sedan fortsatt för 50 år sedan som lärare forskare i företagsekonomi fanns ett stort engagemang för vidareutbildning. Kvällskurserna (extraknäck) var fälfyllda i Lund, Helsingborg, Jönköping Kristianstad mm många mils bilkörning för att undervis 18 till 21 på kvällar och öäven lördagar och söndagar förutom det normala på universitetet i Lund.
Var har intresset för att lära och utvecklas på fritiden tagit vägen?
Under en period var jag engagerad i att bygga upp vidareutbildning på KTH. Under några år kunde jag medverka till att öka kvälls och helgkurder för yrkesverksamma ingenjörer från 30 till ca 300 kurser. välfyllda kurser inom alla de teknikområden som KTH omfattar. Många av kurserna genomfördes av aktiva forskare som kunde förmedla sina senaste rön – men även erhålla återföring av ingenjörer som var yrkesverksamma och mer eller mindre kunde omsätta dessa nya forskningsrön i tekniska utveckling och nya produkter.
I slutet av 1990-talet ströp regeringen de ekonomiska ramarna – det gällde att examinera teknologerna fortast möjligt – inget ekonomiskt utrymme för vidareutbildning. ( Fack och företag var inte villiga att brett satsa på utvildning av yrkesverksamma i samma omfattning som tidigare. Utbildning skulle ske på betald arbetstid och inte på frididen blev en norm!)
På sndra håll i världen finns en stark vilja till att komm ifatt och gå förbi genom systematisk satsning på både grund och vidareutbildning – själv har jag erfarenhet från Ukrains, Tanzania och Brasilien – imponerande motivation bland kursdeltagare jg mött.
De globla utmaningarn är många fram över – det behövs ett engagemang för fortsatt utveckling – men i vilken riktning. Vtveckling = Förändring!
Förändring kräver nytänkande – nya värderingar etc. Många grupper av människor har upplevet negativa förändringar och vill stoppa utvecklingen – DET VAR BÄTTRE FÖRR – Det är oen av orsakerna till att Sverige halkar efter/mister sitt försprång.