Sverige är ett bra land att leva i. Det måste sägas innan man kan framföra några kritiska synpunkter på det som händer i vårt land. De tre farliga L-en, eller det farliga L-allandet, är Långsamhet, Lojhet och Lagom.

I Sverige – som är ett bra land – tar det alldeles för lång tid för den politiska sektorn att fatta och genomföra beslut. Så snart ett problem identifieras, så fälls inget omdöme – om det är fel – utan en utredning tillsätts. Jag har bloggat om detta flera gånger tidigare. För detta påverkar innovationspolitiken, Sveriges ekonomiska tillväxt.

Se t ex på frågan om personaloptioner, som enligt regeringen är mycket viktiga att införa, men från ord till handling kommer det att ta nästan 4 år. Med långsamheten följer också lojheten. Det finns ingen finsk sisu, eller något “djävlar anamma”, “The sense of urgency” saknas. Och det gäller inte bara skogsbranden, som trots att den sades vara hotande redan från början bara hade 9 brandmän i arbete den första natten, och nu vet vi vart det ledde. (Sverige är ett bra land)

Med långbänk och lojhet kommer också begreppet “lagom”, eller som professor Henrik Ekengren Oskarsson kallar det “åsiktskorridoren“. Den korridoren hade SvD:s Alice Teodorescu intressanta reflektioner om den 8 augusti i en ledande artikel. Man får inte säga att ISIS har en koppling till en religion, för då är man rasist. Aftonbladets legendariske världsreporter, Staffan Heimerson, beskrev åsiktskorridoren väl i lördags i Aftonbladet. (Får han vara kvar?)

Idag hålls ett seminarium på initiativ av finansminister Anders Borg. Finanskrisens lärdomar och vägen framåt ska penetreras. Den anger förhoppningsvis vad som måste göras framöver – utan utredningar. Det tänker jag att blogga om i morgon