Idag lade Närings- och Innovationsminister Mikael Damberg fram regeringens Nyindustrialiserings-strategi ,Smart Industri kallad. Den ställer många fler frågor än den besvarar, vill jag påstå. Läs själv. Den ska visserligen följas av en handlingsplan, men när kommer den och är det ännu fler utredningar i antågande? Många av de självklara svar eller lösningar som redan finns för att industrin ska utvecklas nämns inte i Strategin. Du som vill kan här lyssna till Mikael Dambergs presentation oh frågor vid presskonferensen.
Nu ska jag inte var alltför kritisk, utan välkomnar ändå att regeringen efter ett drygt år lagt fram denna vision. Presentations-bilderna från presskonferensen finns här. Bra är att regeringen är medveten om att Sverige faktiskt backat i industriell konkurrenskraft under senare år. Där finns en del siffror, som också redovisades i den artikel om Strategin som Mikael Damberg skrev i Dagens Nyheter i söndags, och som jag bloggat om. (Regeringen lämnar dock inte ut beräkningsunderlaget, vilket alltid bör ske om man vill bevisa något. Men inte här)
Det finns en del frågor som regeringen uppmärksammar, som den bör ha kredit för. Det privata näringslivets FoU har minskat kraftigt under senare år, påpekar man. Vidare lyfter man fram de mindre och medelstora företagens betydelse. Därtill behovet av en stärkt institutssektor. Även betydelsen för industrin av robotar, artificiell intelligence och additiv tillverkning (3D-skrivare) redovisas. Möjliggörande teknik, Key Enabling Technologies, framhävs också som viktig, vilket jag verkligen vill understryka vikten av. ( De sex områdena finns i en fotnot i Strategin)
Staten har en viktig roll att göra Sverige attraktivt för företagens forskningsinvesteringar, framhåller Strategin. Vidare för man fram behovet av en utvecklad samverkan mellan näringsliv och universitet. Staten har också en viktig roll som upphandlare, som kan främja innovationer, påpekar man.
Nyindustrialiserings-strategin anger fyra fokusområden som man valt ut:
- Industri 4.0, som tar tillvara digitaliseringens möjligheter
- Hållbar produktion, med en resurseffektiv produktion
- Kunskapslyft av industrin, genom en bättre kompetensförsörjning
- Attraktiva innovationsmiljöer, genom testbäddar i Sverige
På två sätt ska Strategin följas upp. Det är först de fyra industri-rådgivare (Advisory Board), som nu utnämnts till ett Råd för nyindustrialiseringen, som ska följa Strategin och ge rekommendationer för det fortsatta arbetet. (Är de tillfrågade?) Sedan ska Strategi också följas upp med hjälp av ett antal indikatorer; sysselsättningen, produktivitet, bruttoinvesteringar och FoU-investeringar.
Till sist sägs att Strategin är regeringens, men näringslivets medverkan är avgörande för genomförandet.
Men nu väntar alla på Handlingsplanen. Det arbetet starar omedelbart, säger Mikael Damberg. Men inget sägs när denna plan ska föreligga.
Den 4-de industriella revolutionen, AI och digitalisering framhålls ofta som de viktigaste drivkrafterna till de möjligheter som denna revolution skulle ge för en åter industrialisering i Sverige.
Men vad krävs för detta?
Komponenter för att ge relevanta signaler till de processorer som ska tolka signalerna och sedan styrdon som genomför olika beslut som processorena räknat fram som lämpliga. Detta kan sammanfattas under begreppet intelligenta robotar – AI styrda maskiner.
Kan Sverige utveckla dessa AI-system/maskiner så snabbt som en åter/ny-industrialisering kräver i den internationella konkurrensen?
Förutsättningarna är att det i Sverige finns tillgång på kvalificerade ingenjörer med kunskaper både om komponentutveckling och programmering samt ingenjörer med djupa kunskaper om de produktionsprocesser som i framtiden ska styras av AI.
Regeringen drar kraftigt ner på anslagen till den högre utbildningen och forskningen
vid de universitet som har sådan bredd på forskning och utbildning att de kan utbilda individer som har kompetens att utforma de relative komplexa AI lösningar som krävs i erforderlig omfattning för att stärka konkurrensförmågan nnat än i begränsad omfattning.
Redan i dag är företagen beroende av att anlita programmerare och ingenjörer för denna utveckling i relativt stor omfattning – inte mist bristen på matematisk kunskap är en brist, bl a ingenjörer/programmerare från andra sidan Östersjön fyller delvis detta behov.
Utbildningspolitiken måste integreras i den Nya politiken för ny- industrialisering
om den ska bli framgångsrik.