I början på oktober kom den nya dokumentären om Estonia. Den visar att det finns ett stort hål på sidan av fartyget. Detta är vad dokumentären säger:
1. Det finns ett tidigare okänt, 4 x 1,2 meter stort hål i Estonias skrov.
2. Överlevande berättar att det strömmade in vatten under bildäck – tvärtemot tidigare uppgifter om att vatten kom uppifrån.
3. Brittiska dykare, som undersökte Estonia 1994, på regeringens uppdrag, berättar de med lätthet hade kunnat bärga minst 150 kroppar.
Estlands regering var vid offentliggörandet klar över att de ville ha en ny undersökning av Estonia. Men, Sverige bromsar, vill ha en ny skrivbordsutredning av den Svenska Haverikommissionen först. Estlands premiärminister Jüri Rata var i Stockholm i slutet på september, för att få Sverige med på en ny utredning med nya dykningar. Stefan Löfven som tog emot premiärministern sa nej, vi måste utreda först.
Statens Haverikommission sa först när dokumentären visades att de skulle ta del. Men, sedan visade det sig att Haverikommissionen helt struntat i att se på filmen.
Det är så här svenska politiska systemet fungerar. Långbänk och flera utredningar, och sedan gör man inte vad man lovat.
Redan samma dag som Estonia förliste lovade den svenska regeringen att Estonia skulle bärgas. Ingvar Carlsson var väldigt tydlig med detta. “Alla ansträngningar måste göras för att bärga Estonia”, sa Ingvar Carlsson redan första dagen. Sedan började Långbänken i stället för att omedelbart påbörja bärgningen. I stället började två och en halv månaders utredande. Sedan bröt Ingvar Carlsson löftet och oppositionen invände inte.
Låt mig sammanfatta Sveriges oförmåga att fatta beslut och genomföra dem:
- Regeringen lovar att Estonia ska bärjas – löftet bryts efter två och en halv månad.
- Estlands regering tar del av ny Estonia-dokumentär – när tillgänglig
- Estlands regering fattar direkt beslut att vilja ha en ny utredning om Estonia
- Sveriges regering säger nej, och vill ha utredning av Haverikommissionen
- Haverikommissionen struntar i den nya dokumentären – skandal i sig.
- Sverige är sig lik – Långbänken regerar
En talande beskrivning av Sveriges oförmåga att hantera Estonia-katastrofen finns i Dagens Nyheter idag, Johan Croneman: “Vi måste få reda på hela sanningen om hur Estonia sjönk”.
Tack Håkan för dina initierade och välskrivna kommentarer till händelseutvecklingen i Svea rike, när jag nu tagit del av dina kommentarer till den rosade dokumentären rörande Estonia katastrofen och den sällsynt tröga svenska handläggningen av alla nationella problem av större dignitet, får man alltför ofta en känsla av att ansvaret skall delegeras till så pass många remiss organ att det personliga ansvaret successivt spädes ut så att till slut bär ingen ansvaret, för att inte tala om all tid som går förlorad och därigenom stoppar rationella och nödvändiga snabba beslut. Ändå skulle jag vilja bredda frågeställningen ytterligare något bara genom att sätta spotlight på några historiska surdegar som jag och många med mig undrar över:
1) Bordell härvan/ Geijer
2) Stasi Dokumenten/ BirgittaAlmgren
3) Palme mordet / Sven Aner/ Hans
Liljeson/ Claes Hedberg
4) Estonia katastrofen / Norska
Dokumentären, som SVT tackade
Nej till? Nu på kanal 5 Dp
Dubbelspel, oheliga allianser , man tiger av mängder av olika skäl och dessvärre har ju den ”fria” pressen dolda agendor, en journalist skall aldrig vara aktivist om han/hon skall återge nyheter på alla plan utan skriva på ett neutralt, opartiskt och oväldigt sätt.
Bakom alla dessa skandaler ligger de facto ett och samma stats bärande parti. Det är så demoraliserande att tystnaden kring de riktigt stora frågorna är så utbredd under det att ofta oväsentligheter ältas in absurdum.
Tycker. Christer Lindberg i all hast
GCLL
Tack för denna komplettering av min blogg! Det finns mycket att ifrågasätta, trist, men så är det.