Upphandlingsmyndigheten tar 1000 kronor för att presentera sin verksamhet

I juli för två år sedan jublade jag. Bloggade från Almedalen om “Att köpa det obefintliga”. Innovationsupphandlingen var i fokus, byggd på Anders Wijkmans utredning. Nästan ett år senare förstörde Alliansregeringen planerna genom att låta Konkurrensverket, tillsynings-myndigheten, ta över upphandlings-främjandet. “Bocken blev trädgårdsmästare”. Förra hösten deklarerade den nya regeringen att en särskild myndighet skulle ta över Konkurrensverkets uppgift. “Hut går hem”, noterade jag i min blogg.

Men vad händer nu? Den nya myndigheten, Upphandlingsmyndigheten, började sitt liv den 1 september. Och i fredags, den 16 oktober, hade den nya myndigheten sin uppstartskonferens. För att vara med på den tog myndigheten 1000 kronor i avgift. Där ingick lunch och dokumentation. Men är inte informationen från en statlig myndighet offentlig verksamhet? Och den kan väl knappast avgiftsbeläggas?  Ska myndigheter i framtiden ta betalt för att de finns? I så fall får vi tänka oss att Immigrationsmyndigheten tar betalt av flyktingarna för att berätta om processen. Arbetsmarknads-kontoret tar betalt av de arbetssökande….

När Tillväxtverket och Tillväxtanalys höll sin årliga Stora Tillväxtdag, med fokus på digitaliseringen var det ingen avgift. Vinnova hade i förra veckan en konferens om innovations-upphandling. Ingen avgift där heller. Lunch på båda konferenserna.

Är det så att Upphandlings-myndigheten vill utestänga de små? De stora måste komma, det vet man. För det är viktigt med personlig kontakt och att förstå hur upphandlings-myndigheten resonerar. Men hur många småföretagare som deltog, det kanske generaldirektören Ann-Christin Nyqvist kan berätta.

Den som nu i efterhand vill  ta del av konferensen kan gå tillYouTube. Det kostar inget.

Men hur är det med innovationsupphandlingen? Har den kommit i bakvatten? Faktum är att den ansvarige ministern, Ardalan Skekarab,i  starkt betonade just behovet av detta, innovationsupphandling. Så en eloge! Men Verket självt? Skulle ha velat ge  myndigheten ges en eloge för en intressant sida om innovationsupphandling. Men, jag när kollar den, så visar det sig att myndiheten hänvisar till Vinnova. Men väl på Vinnova är den första länken en länk tillbaka till Upphandlingsverkets sida….

En annan färsk skrift, som kom från trycket samma dag som konferensen hölls, ingår i Konkurrensverkets skriftserie, “Siffror och fakta om offentlig upphandling“. På skriftens 125 sidor, med ett stort antal definitioner, men den är rakt i genom är kemiskt fri från “Innovation” och även från “funktion”. På allt man kan leta efter på Upphandlings-myndighetens hemsida så saknas innovations-perspektivet och begreppet innovation saknas. Undantqget är den sida som kallas “innovations-upphandling”.

Så frågan blir till Skekarabi: Ska Upphandlingsmyndigheten vara ett annex till konkurrensverket? Där regler och kontroll sitter i högsätet. Räcker det att myndigheten nu ger ut  en skrift om innovationsupphandling? Då blir knappast innovationsperspektivet integrerat i verksamheten, utan en sidoverksamhet, som inte har någon större betydelse. Då når vi inte de minst 10% innovationsupphandling som Shekarabi vid samtal med mig trodde var rimligt

 

Detta inlägg publicerades i Innovation av Håkan Gergils. Bokmärk permalänken.

Om Håkan Gergils

Håkan Gergils är född i Uddevalla och har varit verksam i Aktiespararrörelsen, bland annat som ordförande i Aktiespararnas Riksförbund 1976-1981. Intresset för innovationspolitik resulterade i ett analysarbete för industriforskningsinstitutet Acreo i slutet av 1990-talet. Sedan fortsatte forskningen om innovationssystem inom ramen för ett stort projekt på Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, och ett antal böcker författades, en till och med på kinesiska (översättning). Under senare år har Gergils varit verksam vid Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, inom innovationsprojektet "Innovation för tillväxt" som Senior Advisor. I IVA:s nya projekt "Innovationskraft Sverige" är han med i styrgruppen, som leds av Rune Andersson. Idag är Gergils även Senior Advisor till Entreprenörskapsforum och arbetar även med uppdrag för andra företag och organisationer.

4 svar på ”Upphandlingsmyndigheten tar 1000 kronor för att presentera sin verksamhet

  1. “Man ser det man vill se” höll jag på att säga (och skrev visst). Om man tar i beaktande vad innovationsupphandling handlar om, vilka mått och steg som måste vidtas för att göra framgångsrika innovationsupphandlingar, så framgår tydligt att myndigheten genomgående jobbar med detta perspektiv:

    a) Främjande av ett strategiskt perspektiv på anskaffningsprocessen och upphandlingens roll i detta. Som både innovationsupphandlings- och upphandlingsutredningen pekade på behöver upphandlingsprocessen förstås och användas ur ett strategiskt perspektiv för att innovationsupphandling ska ske. Sådan strategisk upphandling kännetecknas bl.a. ändamålsenliga behovs- och marknadsanalyser på ett tidigt stadium (se sidan “Organisation” och dess undersidor),

    b) Stöd i upphandlingsprocessen genom erbjudandet om stöd att främja innovativa lösningar i en upphandling (som f ö har en sida som hänvisas till från både huvudsidan för innovation – den enda sidan du refererar till – liksom från huvudsidan för upphandling. Från upphandlingssidan finns dessutom en länk till en sida med information om den strategiska betydelsen av tidig dialog. Detta är en nyckel i innovationsupphandling som det norska leverantörsutvecklingsprogrammet tagit fasta på, liksom det svenska pilotprojektet/programmet om tidig dialog i regi av Upphandlingsmyndigheten, SKL och Teknikföretagen).

    c) Det tydliga fokuset på hållbarhet kan bidra till efterfrågan på nya innovativa lösningar i sig, utan att det ges rubriken “innovationsupphandling”.

    d) Den sida om Innovationsupphandling som du skriver om har i själva verket fyra undersidor: en sida som leder till flera andra sidor med goda exempel – något som vi vet är ett av de återkommande önskemålen från både offentliga aktörer och leverantörer, en om Tankesmedjan för transformativa lösningar genom upphandling (disruptiva affärsmodeller i riktning mot t.ex. cirkulär ekonomi), information om innovationsupphandling på EU-nivå samt den tidigare refererade sidan om stöd till att främja innovativa lösningar i upphandling. På sidan finns också en länk till information om funktionsupphandling och de aktörer i Sverige som jobbar med olika aspekter av innovationsupphandling.

    Beträffande konferensen och dess pris får jag, som deltog på plats hela dagen, konstatera att dess målgrupp i första hand var den offentliga sidan av den goda affären – upphandlare och deras kollegor i upphandlande myndigheter och enheter – och inte leverantörerna. Hade man vänt sig till denna målgrupp hade prisfrågan varit den minsta frågan – formatfrågan är ett betydligt större hinder, då det att avsätta en heldag kostar betydligt mer än 1000:- för de flesta av oss företagare. Å andra sidan kan man ställa sig frågan i effektiviteten i att offentliga medel slussas fram och tillbaka mellan myndigheter – mer än en tredjedel av de 741 miljarder kr som myndigheter, kommuner och landsting betalade ut 2014 gick till andra offentliga aktörer, vilket framgår av den rapport som du refererar till och som Upphandlingsmyndigheten gett ut tillsammans med Konkurrensverket.

  2. Sara,
    Stort tack för Dina kommentarer! Förvisso finns det många aspekter som kan läggas, och måste läggas, också på innovationsupphandling. Men efter att ägnat timmar åt att gå igenom och med sökverktyg leta efter “innovation” eller “funktion” utan att hitta en enda träff annat än på de delar på hemsidan (mycket begränsade dessutom) som handlar om just innovationsupphandling i sig. På alla andra sidor saknas innovationsperspektivet.

    Därtill kommer att jag talat med den som gav Konkurrensmyndigheten den stora insatsen, att på beställning, skapa ett ordentligt forskingspapper om just innnovations-upphandling. Charles Edquist heter han, och är professor i innovation vid Lunds Universitet. Den rapporten hittar man inte längre, Upphandlingsmytndigheten har tydligen tagit bort den.

    Så ingen kan få mig att inse att Upphandlingsmyndigheten försöker värda om innovationsupphandling. Det är precis tvärt om. Konkurrensverkets annex har talat, eller talar.

    Sara, ägna lite tid med sökverktyget inställt på “Innovation” så får du se. För att kolla att jag inte missat Charles Edquists rapport på Upphandlingsmyndigheten slog jag just nu upp hans namn på deras hemsida; “Din sökning på ”Charles Edquist” gav ”0” träffar” var beskedet jag fick.

    För den som vill läsa Charles Edquists rapport “Offentlig upphandling och innovation”, som finns i Konkurrensverkets skriftserie 2014:5, så finns den här:
    http://www.konkurrensverket.se/globalassets/publikationer/uppdragsforskning/forsk_rap_2014-5.pdf

    • Att bedöma hur Upphandlingsmyndigheten arbetar med Innovationsupphandling genom att räkna ord är i mitt tycke att göra det alltför enkelt för sig (oavsett hur många timmar som läggs ner), och att bygga en argumentationslinje på detta bidrar inte i mitt tycke till någon som helst konstruktiv debatt. Som jag redogjort för i min genomgång av hemsidan finns innehåll på stora delar av sajten (och i myndighetens arbete) vars innebörd stöder utvecklingen av Innovationsupphandling i Sverige, även om orden “innovation” och “funktion” inte representeras i varje enskilt fall. För att Innovationsupphandlingsprocessen ska ge önskad effekt för såväl offentlig som privat sektor behöver den sättas in i en större utveckling, som jag kort belyser i min kommentar ovan. Och det är denna strategiska ansats – en ansats som i högsta grad tillämpades av Televerket, Vattenfall, Försvarsmakten och de andra offentliga aktörerna i de återkommande exemplen på innovationsupphandlingens föregångare i Sverige – som myndigheten nu sätter fokus på och därinom innovation, miljö och sociala aspekter.

      Vad som hänt med Charles Equists rapport kan man iofs undra. Jag läste den i samband med publiceringen, och konstaterar idag att den i viss utsträckning är överspelad, inte minst vad gäller önskemålen om att regelverket på EU-nivå tydligare ska prioritera att innovation efterfrågas. Detta är en av förändringarna i de nya upphandlingsdirektiven, som träder i kraft i Sverige under våren 2016. Dessa direktiv lyfter tydligt fram vikten av att beakta och efterfråga innovation. Dessutom tillkommer ju ett helt nytt förfarande, Innovationspartnerskap, med specifikt detta fokus.

      I rapporten efterfrågas också tydligare styrning av myndigheterna. Som civilministerns berättade vid konferensen förra veckan är en utveckling på gång även i denna riktning (jag skriver bl a om det i min rekapitulation av dagen här: http://www.modigminoz.se/upphandling-pa-programmet/)

      Betr tankarna i rapporten kring funktionsupphandling får jag konstatera att ett steg även i denna riktning är taget med den introduktion till att ställa funktionskrav som jag nämner ovan, och där man aviserar ambitionen att utveckla mer material kring detta.

      Personligen menar jag att rapporten lägger alltför stor vikt vid behovet av att i lagstiftningen särskilja mellan olika perspektiv på Innovationsupphandling. I de diskussioner m praktiker och experter i Sverige och andra länder som jag deltagit i under ett antal år är de flesta överens om att hindren för en ökad tillämpning av Innovationsupphandling är implementeringen av lagstiftningen snarare än lagstiftningen i sig (inte minst i ljuset av utvecklingen p EU-nivå som vi ju kunnat följa ett tag). Slutligen läser jag också in (med respekt f att detta kan vara en feltolkning från min sida) en bias i synen på innovationsupphandlingens “varför”, där det bli en övervikt för tolkningen av innovationsupphandlingen som ett innovationspolitiskt instrument med näringspolitiska förtecken. Jag menar att det i minst lika hög utsträckning måste vara ett innovationspolitiskt instrument med förvaltningspolitiska förtecken – med syftet är att modernisera och utveckla offentliga tjänster som motsvarar behov och förväntningar från inte bara dagens, utan också morgondagens medborgare och brukare. Det är i ljuset av detta som det strategiska perspektivet på anskaffningsprocessen – och den konkreta upphandlingen s en del av denna – är så betydelsefullt. Av detta perspektiv ser jag mycket lite i rapporten.

      Jag menar nu inte att mina reflektioner återspeglar en förklaring till hanteringen av rapporten. Men när du nu tar upp den, passar jag på att ge min syn på substansen i den – det är trots allt substans snarare än representativitet som gör att diskussionen om utvecklad Innovationsupphandling kan föras framåt.

  3. Det är utmärkt om Upphandlingsverkets hemsida, enligt Sara Modig, innehåller beskrivningar som syftar till innovations upphandling även att begreppet innovation eller funktion finns med. Men, varför har man då inte ibland i texten talat om innovation eller funktion, om det är detta man menar?

    Att inte Upphandlingsmyndigheten tar med professor Charles Edquists rapport om innovationsupphandling, som konkurrensverket har beställt, och som finns på Konkurrensverkets hemsida, tycker jag är underligt, för att inte säga talande. Om denna 60-sidiga rapport, som ger lite perspektiv på hur och varför en innovationsupphandling skulle kunna nyttjas, fanns tillgänglig hos Upphandlingsmyndigheten, så skulle varje intresserad leverantör eller upphandlare själv kunna bilda sig en uppfattning om vad som är möjligt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.