Vad har hänt med innovationsupphandlingen?

När Stefan Löfvens regering tillträdde fick vi en särskild Innovationsmyndighet. Det var bra. För Konkurrensverket var helt fel, det var som att låt Bocken bli trädgårdsmästare. Men vad har hänt sedan detta byte skedde? Det är ganska tyst, utom i dagarna när förra årets siffror för den offentliga upphandlingen offentliggjordes. Hela 822 miljarder upphandlade offentliga sektorn under 2016. Vilket motsvarar nästan 20 procent av BNP.

Upphandlingsmyndigheten haltade sig fram den första tiden, men tycks nu fått bättre styrfart. Det verkar dock anmärkningsvärt att den offentliga upphandlingen slösar med sina medel. Enligt beräkningar skulle man idag förlora upp emot 10 procent av genom ineffektiva upphandlingar. Det betyder hela 80 miljarder. Är det sant? Nu vill ansvarig minister, Ardalan Shekarabi, visa handlingskraft, genom att tillsätta en “insatsstyrka”. Vore det inte bättre att utnyttja den nystartade myndigheten för detta? Den har bara funnits i drygt ett år.

För snart en vecka sedan trädde en ny lag i kraft som stadgar kollektivavtalsliknande , avtal, något som har varit ifrågasatt under lång tid. Den nu gällande lagstiftningen är en kraftig justering av den tidigare föreslagna, som skulle ha utestängt minst hälften av alla mindre och medelstora företag.

Men lagstiftningen som reglerar offentlig upphandling är alldeles för krånglig. Det har till och med lagrådet sagt i ett mycket skarpt yttrande till regeringen i februari 1916. Ett underkännande, som regeringen inte gjorde mycket åt. Första gången lagrådet slog larm om komplexiteten var år 1992, för 25 år sedan. Och lagstiftningen har bara blivit alltmer komplicerad. Men ingen bryr sig. Vem förlorar på detta? Främst mindre och medelstora företag.

Sedan finns det en annan aspekt, som heter innovationsupphandling. Det var något som utredningen 2013, med Anders Wijkman i spetsen, förde fram, “På jakt efter den goda affären”. En tjock och genomarbetad utredning på hela 600 sidor.

Professor Charles Edqvist skrev en ganska omfattande, men mycket pedagogisk, betraktelse om innovationsupphandling. Även om han föredrar att kalla den funktionsupphandling. Den skulle kunna vara ett bra instrument för att underlätta den innovativa upphandlingen, där man upphandlar det som inte finns.

 

Detta inlägg publicerades i Innovation av Håkan Gergils. Bokmärk permalänken.

Om Håkan Gergils

Håkan Gergils är född i Uddevalla och har varit verksam i Aktiespararrörelsen, bland annat som ordförande i Aktiespararnas Riksförbund 1976-1981. Intresset för innovationspolitik resulterade i ett analysarbete för industriforskningsinstitutet Acreo i slutet av 1990-talet. Sedan fortsatte forskningen om innovationssystem inom ramen för ett stort projekt på Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, och ett antal böcker författades, en till och med på kinesiska (översättning). Under senare år har Gergils varit verksam vid Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, inom innovationsprojektet "Innovation för tillväxt" som Senior Advisor. I IVA:s nya projekt "Innovationskraft Sverige" är han med i styrgruppen, som leds av Rune Andersson. Idag är Gergils även Senior Advisor till Entreprenörskapsforum och arbetar även med uppdrag för andra företag och organisationer.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.