I går kände jag en tillfredsställelse över att kunna rapportera positivt om Sveriges digitalisering. Men idag kan jag rapportera om ytterligare ett intensifierat arbete för att ta hand om de flyktingar som kommer till vårt land. En Validerings-delegation har tillsats som får 4 år på sig att utarbeta en strategi. Dubbel Kafka? Ja så är det. Till och med Delegationens ordförande är förvånad.
Så här har det gått till: I samband med statsverkspropositionen i mitten på september förra året skriver regeringen:
Stor valideringssatsning
Validering …kan vara av stor betydelse …att nyanländas kompetens ska kunna tas tillvara. Regeringen investerar därför i förstärkta valideringsinsatser, nämligen:
- Ökade resurser till Socialstyrelsen för validering
- En valideringsdelegation tillsätts (min markering)
- Kurser om validering för studie- och yrkesvägledare
- Standard för branschvalidering
- Utbildningsplatser inom yrkesvux öronmärks för sfi-elever
Två drygt två månader senare, och 80.000 fler flyktingar, beslutar regeringen först att tillsätta en snabbutredning om hur vi ska ta hand om flyktingarna. Den 5 november beslutar regeringen att denna snabbutredning ska ha fokus på registrering och boende, Den får 2 år på sig
Två veckor senare, den 19 november, tillsätts så Validerings Delegationen. Den får 4 år på sig. Läs direktivet. “Uppdraget ska slutredovisas senast den 30 december 2019”. Fram till dess kan det ha kommit en kvarts miljon nya flyktingar. Då får man väl tillsätta ytterligare en del snabbutredningar? Som får ta 2 – 4 år…..
Det naturliga för såväl snabbutredningen av hur vi ska ta hand om flyktingarna vore väl att den fick några månader på sig, max fyra. Med en utredning på heltid. Nu är det väl som vanligt att utredaren lägger ned en dag per månad. Och de första 100 sidorna i Lars Bäckströms snabbutredning blir nog kapitlet om flyktingströmmarna i Europa under de senaste 200 åren.
Sak samma med Validerings Delegationen. Den borde varit på heltid och även den inom tids-ramen fyra månader, eller möjligen sex.
Nu finns det en möjlighet att Valideringsdelegationen, under ledning av den flyhänte f d Almega VDn Jonas Milton, får ett annat arbetssätt än vi är vana vid. Delegationen ska kunna föreslå åtgärder under resans gång. Den ska avge lägesrapport i form ett betänkande den 1 april varje år. Förslag till åtgärder ska kunna läggas fram i särskilda delbetänkanden, som regeringen sedan ska ta ställning till och besluta. Men sedan ska de genomföras också…
Men, även med de bästa intentioner från ordförandens sida, så borde Sverige snart förstå att omvärlden inte väntar medan vi utreder. Jag kommer ihåg för nästan 30 år sedan, när den amerikanska börsen kraschade i oktober 1987. Redan i början på januari 1988, efter tre månader, hade en heltidskommission analyserat och föreslagit konkreta åtgärder. Den rapporten borde Stefan Löfven titta på. Jag gjorde det, när det begav sig.
Vill avsluta med en försäkring från Validerings-delegationens ordförande Jonas Milton. Det kommer inte att bli så byråkratiskt som man få intryck av när man läser direktiven. Den uttryckte han till mig i morse. Men Delegationen, som är en särskild myndighet, ska få en expertkommitté som hjälp. Den är ännu inte utsedd. Delegationen tillsattes för snart tre månader sedan…
Otrolig långsamhet. Tänk vad denna fördröjning kostar.
Det vore intressant med en studie, snabb sådan, om hastigheten eller snarare långsamheten statlig förvaltning. Gärna i jämförelse med hur fort man arbetar inom den privata sektorn.
Jag har ett gammalt men samtida exempel från 1/ statlig förvaltning,
2/ näringslivet
1/ Som f.d. styrelseledamot i SIDA och med lång erfarenhet av arbetet på biståndsfältet erbjöd jag att delge mina erfarenheter och synpunkter till den nytillträdde generaldirektören och ringde för att avtala mötestid. Detta var i juni. Jag kunde få komma i oktober.
2/ Jag sökte samma dag på eftermiddagen att få tid för att träffa VD i Handelsbanken. Sekreteraren beklagade att denne inte kunde ta emot förrän påföljande morgon!
I botten ligger arbetskulturen. De som fått sin fasta statliga tjänst är måhända ofta nöjda med en bekväm arbetstakt. Och handlingskraftiga personer kanske inte attraheras av trögheten inom den stiliga sektorn.
Det är väl också så att försiktighet och rädsla för att göra misstag inom stiliga sektorn står i kontrast mot att snabb måluppfyllelse gäller inom näringslivet med tolerans för en och annan olycka till följd av för hög hastighet.
Ja, Sigvard,
Sveriges största problem är långsamheten i politisk sektor. Man tror att världen väntar medan Sverige utreder. Att gå från mark till spaden i marken – för bygge – tar 10 år i snitt i Sverige. I Danmark och Tyskland 2-3 år
Fyra år – stackars Sverige och stackars kompetenta invandrare!
Det är upprörande och en nonchalans mot människors liv.
Undra på att frustrationen växer i asylboenden ,både för ungdomar och vuxna.
Man har ju kunskap om ,från psykologiska experiment att irritation och miss-
förstånd växer när man inte har en målbild eller ett hopp.
Våra politiker kunde börja med att ta sig ut i verkligheten!
Tack Håkan att Du bevakar!