Vände EU framtiden ryggen i fredags?

Vad hände i EU:s långtidsbudget för 2014 – 2020 i fredags? Är det som DN skrev i sin ledare i lördags, den 9 febriari, att “Framtiden försvann”? Mitt svar är att det är delvis en riktig bild, delvis något överdriven. Tillväxtagendan skulle enligt det ursprungliga budgetförslagert fått drygt 150 miljarder euro för den kommande 7-årsperioden. Därav 80 miljarder till Horizon 2020. Nu blev hela tillväxtagendan bara på 125 miljarder euro, varav 71 miljarder till Horizon 2020. Det betyder att endast 7 procent av EU-budgeten går till forskning och innovation, som måste anses vara de viktigaste framtidsfrågorna för Europa.

Det har dock tidigare funnits förslag om att forsknings- och innovationsprogrammet Horizon 2020 bara skulle få 55 miljarder, ungefär samma nivå som innevarande Ramverksprogram. Dock håller jag verkligen med DN om att framtidssatsningarna borde få helt andra resurser i EU. Fredrik Reinfeldt borde kräva att minst hälften av EU:s budget i fortsättningen måste vara  framtidssatsningar.

Till framtidsfrågorna hör givetvis också investeringar i infrastrukur, som nu får 43 miljarder euro. Sammanhållningspolitiken, dvs strukturfonderna, får fortsatt stora pengar (hela 325 miljarder).  Härifrån kan inte oväsentliga belopp komma till insatser som kompletterar Horizon 2020. Våra svenska politiker kan påverka att så sker. Det finns också speciella  satsningar avsedda för mindre företag, sk SME-företag. Icke oväsentliga delar av strukturfonderna skall adresseras dit, och här gäller det att inriktniningen blir mot utvecklingsprojekt och inte ren stödverksamhet. Här kan politikerna också påverka.

En annan svagt positiv förändring i budgeten är att jordbruksstödet blivit relativt sett mindre, har förlorat cirka 10 procentenheter det senaste decenniet, enligt analytiker (Jag har svårt att verifera detta). Det finns också en växande inställning i EU att jordbruksstödet inte är framtidsinriktat. Den franske presidenten Hollande fick sympati nu, men min tro är att det är en Pyrrhus-seger.Här kan politikerna i norra Europa göra avsevärde insatser, när inga budgetbeslut behöver fattas. Bortsett från de som gäller utnyttjandet av de nu antagna budgeten, som givetvis också är viktig.

Fredrik Reinfeldt och hans kollegor som drivit budgetåtstramningen hårdast, vilket paradoxalt medverkat till att forsknings- och innovationsfrågorna kommit sämre ut än eljest, har ett stort ansvar att nu verka för framtidsfrågorna. Både på det övergripande, pricipiella planet och när det gäller utnyttjandet av budgeten.

 

Detta inlägg publicerades i Innovation av Håkan Gergils. Bokmärk permalänken.

Om Håkan Gergils

Håkan Gergils är född i Uddevalla och har varit verksam i Aktiespararrörelsen, bland annat som ordförande i Aktiespararnas Riksförbund 1976-1981. Intresset för innovationspolitik resulterade i ett analysarbete för industriforskningsinstitutet Acreo i slutet av 1990-talet. Sedan fortsatte forskningen om innovationssystem inom ramen för ett stort projekt på Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, och ett antal böcker författades, en till och med på kinesiska (översättning). Under senare år har Gergils varit verksam vid Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, inom innovationsprojektet "Innovation för tillväxt" som Senior Advisor. I IVA:s nya projekt "Innovationskraft Sverige" är han med i styrgruppen, som leds av Rune Andersson. Idag är Gergils även Senior Advisor till Entreprenörskapsforum och arbetar även med uppdrag för andra företag och organisationer.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.