Bakgrunden till Entreprenörskaps-utredningen anges givetvis i de direktiv som regeringen angivit (5 febr 2015), och som styrt utredningsarbetet. Så här inleds direktiven:
Ett konkurrenskraftigt och dynamiskt näringsliv är grunden för tillväxt och jobbskapande. Förmågan att vara innovativ och att sälja unika och kunskapsintensiva varor och tjänster är avgörande för Sveriges ekonomi och svenska företags tillväxt.
Så entreprenörskap och innovation är således “avgörande för Sverige ekonomi”
Detta utvecklar utredningen på ett elegant sätt i sitt första kapitel “Det svenska innovations- och entreprenörskapsklimatet”. Den påpekar att entreprenörens roll i den dynamiska tillväxtprocessen har reviderats radikalt under de senaste två decennierna. Tidigare var det storföretagen och massproduktionen som hade tillväxtrollen.
Kunskap, brett definierat, är bränslet och entreprenören är motorn i den dynamiska utvecklingsprocessen. För kunskap i sig leder inte till tillväxt, utan den måste omvandlas. Detta kan ske, menar utredningen, inom ramen för ett entreprenörs- och innovationspolitiskt ramverk. Här krävs kunskapshöjande åtgärder, liksom kunskapsomvandlande.
Utredningen påpekar att de individuella drivkrafterna måste få betydligt större utrymme i den ekonomiska politiken. Entreprenören är avgörande för att Sverige ska kunna bygga attraktions- och konkurrenskraft i en globaliserad värld.
Sedan följer i kapitel 1 en utomordentligt pedagogisk redovisning av ekonomisk tillväxtmodeller:
- Efterfrågedriven tillväxtpolitik
- Kunskapsdrivna tillväxtmodeller
- Schumpeters betydelse
- De evolutionära tillväxtmodellerna
- Emiriska resultat
- Tillväxtmodellernas implikationer för ekonomisk politik
Entreprenören interagerar med övriga insatsfaktorer (som regler och skatter) vilket gör att de tillsammans blir ett odelbart “knippe” (bundle på ekonomspråk). Det finns därför skäl att betrakta entreprenören som en egen produktionsfaktor. Tillsammans med de tre ursprungliga; arbete, kapital och jord.
Sedan avslutar utredningen denna redovisning av hur ekonomisk tillväxt sker med att dra slutsatser. Främjarsystemet bör ha fokus på de samhällsekonomiska effekter. Här vill jag notera att forskning ger spillover-effekten – i form av nytta hos kunder och samhället – som är ungefär 25 gånger större än entreprenörens eller företagets vinst. Denna effekt finns angivet i betänkandet, men inte storleken.
För att främjarsystemet ska kunna bli effektivt måste just effektutvärdering ske, vilket sällan är fallet nu. Utredningen har bett Tillväxtanalys om ett underlag för denna bedömning, och deras rapport visar på en nästan total avsaknad av målformulering och effektutvärdering. Men notera att språket och slutsatserna är väldigt diplomatiska. Det är Tillväxtverket och Vinnova som saknar effektutvärderingar av alla de program och insatser som görs.
Ett bra system för entreprenörer och innovationer tillsammans med en rad främjande-insatser ligger i allas intresse, slår utredningen fast. Det har historiskt bidragit till hög levnadsstandard med ett stigande välstånd.
Detta blogg-inlägg är den första i en serie om Entreprenörskapsutredningen, som media ännu inte observerat.