I våras kom regeringen med ett antal stödpaket för att söka rädde både de svenska företagen och jobben. Detta präglade de svenska stödpaketen:

• De var utformade av amatörer på regeringskansliet som inte vet hur företag fungerar
• Regeringskansliet tog inte hjälp av sakkunninga, som revisorer, företagsledare eller advokater
• Jämfört med våra nordiska länder så har Sverige agerat långsamt och utbetalningarna har dröjt. Legat normalt två månader efter våra nordiska bröder
• De enskilda företagarna, som är 600.000 har inte fått något stöd. Regeringen fick i uppdrag av hela riksdagen den 22 juni att åtgärda, men Magdalena Andersson tänker fortfarande.

Nu visar det sig att åtgärderna inte alls fungerade så väl som regeringen hoppats på, Det erkänner nu finansminister Magdalena Andersson. Detta i en intervju i Dagens Nyheter den 19 augusti. Några exempel:

• Anstånd med skatter arbetsgivareavgifter, 322 miljarder. Utnyttjat 13 procent
• Företagsakuten, 100 miljarder. Utnyttjat drygt 1 procent
• Omställningsstödet 39 miljarder. Utnyttjat knappt 3 procent.
• Korttidspermittering 95 miljarder. Utnyttjat 29 procent
• Hyresstödet 5 miljarder. Utnyttjat 9 procent

Är det någon som kan påstå att regeringen gjort någonting annat än Killgissat.

Du ska inte tro att journalisterna som redovisat dessa siffror och utfrågat Magdalena Andersson ställer några svåra frågor. O, nej, här regerar Snälla Sverige med duktiga hovjournalister, som förstår hur svårt finansministern haft det.

En del företrädare för näringslivet ger misslyckandet rejäl kritik. Företagarnas VD Günther Mårder säger: “utfallet är ett misslyckande, en katastrof”.Ett skäl som anges för de misslyckade stöden är krånglet. Men vad kan man förvänta sig av amatörer?

Sedan följer i Dagens Nyheter en analys, av Carl Johan von Seth. Han visar en stor förståelse för finansministerns – och regeringens – stora misslyckande. Hans sammanfattning är: “Både tur och oflyt” Nu kan vi bara hoppas att alla de företag som skulle räddas ändå lyckas rädda sig själva. Killgissningar är inget vidare bra instrument. De varningssignaler som hörs kanske kan visa på obehagliga överraskningar? eller blir vi överraskade när regeringen inte kunde sitt jobb?

Hur ska Magdalena Andersson gå vidare? Hur ska hon återskapa ekonomin? Detta framgår i en intressant utfrågning i Dagens Industri i går. Rubriken är talande “Magdalena Andersson: Mitt fokus är jobben”. Det är inte näringslivet eller företagen som är i fokus, utan jobben. Var ska då dessa komma?

Det svaret har finansministern också: “offentliga investeringar och offentlig konsumtion”. En underlig inställning, för Sverige kan inte leva på en ännu större offentlig sektor. Det är våra företag som måste stå för resurserna.

 Intressant nog får finansministern en fråga om krispaketen inte ska förlängas, vilket flera partier föreslagit. “jag avfärdar ingenting”, Säger hon. i tidningen. I går kväll intervjuade Ekot finansministern, då riksdagen enhälligt begärt att få en lösning för de 600.000 enskilda företagarna, som ännu inte fått någon hjälp. Det måste gå snabbt, säger hon, och ändå har det det gått ett halvt år. Amatörernas julafton?

Två dagar efter att Dagens Nyheter redovisat debaclet på stödfronten, så skriver Lisa Magnusson en ledare (i går). Rubriken är fyndig “Varför får bara Robert Wells hjälp?” Fortfarande har riskgrupper inte fått möjlighet till stöd, trots löfte. Där påpekas också att företagens stöd är alltför krångliga. Kulturarbetarna får ingenting, bara höjdarna. Trots att Pandemin hållit på i ett halvår har inget skett. Regeringen uppmanas resa sig ur solstolen och agera.

En sådan här ledare har nog väldigt litet inflytande. Rubriken och sättet att skriva, gör att det snarare blir ett roligt inlägg, trots att det är allvar. En knorr, men inte allvar.

.