Det är underligt. Politiken vill in överallt. Den har byggt byggt upp ett krångel som gäller bankaffärer. Med “god” hjälp av EU. Spara ska vi inte för göra, ens efter de reglerverk som politikerna satt upp, för det är för fördelaktigt. För hundra år sedan drev dåvarande S hårt för att medborgarna skulle få ett egenägande (bostaden). Nu har man dessutom börjat styra kulturen. Ska verkligen politiken ange riktlinjerna för det kulturella arbetet?

Är det inte dags att säga ifrån?

Här vill jag lyfta den politiska styrningen av kulturen. Dagens Nyheter hade en utmärkt ledare i ämnet förra fredagen, den 11 juni: “Ett dråpslag mot svensk kulturpolitik”. där kunde DN konstatera:

“Bland annat ska kulturen leverera ökad jämställdhet, bättre hbtq-perspektiv, mindre rasism och framgångar för FN:s Agenda 2030 och dess 17 globala mål för hållbar utveckling. Med andra ord förväntas kulturen fungera som samtidigt myndighet, skola och åsiktspolis”.

Frågan om den konstnärliga friheten har ifrågasatts och diskuterats under lång tid, men det är först nu som vi kan sätta ned foten. Det statliga myndigheten Kulturanalys har nämligen kartlagt läget. Det är modigt gjort, för man trampar onekligen de ansvariga politikerna på tårna. i en rapport konstaterar myndigheten att kulturpolitiken “inte är i enlighet med idealet om konstnärlig frihet”. 

Analysen som Kulturanalys gör kan Du läsa i en en rapport som nyligen kom ut “Så fri är kulturen”. Det är 300 skrämmande sidor som Du kan läsa – om Du vill – över helgen. Vi vanliga dödliga kanske nöjer oss med sammanfattningen, som bara är på 8 sidor. Alla de som sysslar med kulturell verksamhet, eller har politiska ansvar för kulturen, borde läsa hela rapporten. Den visar vad alla som sysslar med kultur måste slå vakt om – och säga nej till. Detta är konklusionen i rapporten (sid 10-11):

1. Delar av den statliga bidragsgivningen styrs och implementeras med negativ påverkan på den konstnärliga friheten.
2. Principen om armlängds avstånd är inte möjlig att fullt ut tillämpa på regional och kommunal nivå. 
3. På framför allt regional nivå, men även på kommunal nivå, sker målstyrning som riskerar att påverka den konstnärliga friheten negativt

Rapporten från Kulturanalys kommer också med rekommendationer, för att få stopp på politiseringen av konsten. Det går att läsa på sidorna 234 – 236.

Dagens Nyheter avslutar sin ledare med ett riktigt tufft konstaterande: “Det är sorgligt att detta vansinne fått pågå i åratal”.  Allra sist skriver DN: “Må rapporten från Myndigheten för kulturanalys innebära att denna genompolitiserade mardröm för den fria konsten snart är över.”

Hur tror Du de ansvariga politikerna kommer göra? De frågar givetvis efter Långbänken. Denna studie kan väl inte räcka som underlag för att ändra kulturen, säger man. En ny utredning måste tillsättas. Sedan blir det remisser, bearbetningar, lagråd, ny bearbetning, riksdagsbehandling och så småningom – kanske – beslut och genomförande.

Oavsett hur nästa regeringsbildning ser ut kan man hoppas att kulturen överlever – för den klarade troligen Pandemin – och att kulturen får den frihet den absolut måste ha. Åtminstone i ett fritt och demokratiskt land som Sverige.