“De stora idéerna blir allt färre i modern forskning”, så lyder rubriken på Eva Regårdhs artikel på DN DEBATT i söndags. Den sätter fingret på klåfingrigheten hos det politiska systemet. Tyvärr vet jag inte om DN tagit bort betalväggen för opinionsartiklar, som de flesta tidningar gjort. (Mail till chefredaktören Peter Wolodarski har inte besvarats). Läs debattartikeln om Du kan och bli förvånad, för att inte säga upprörd.
Varför är forskningen mindre framgångsrik idag? Svaret är att politikerna. stödda av byråkrater och aktivister, vill lägga många andra uppgifter på forskarna än de rent vetenskapliga. Det sker också en för stor fragmentering- För små belopp och för utspritt till många forskare, varav alltför många är mediokra. Så är det i Sverige.
Det är svårare att forska idag än tidigare, påpekar Regårdh i sin artikel. Det är mer som kommer in i formningen, vilket kan bero på att det aktuella området redan är beforskat. Men detta hindrar inte att mycket ny forskning behövs. Det blir dock inte bättre när värderings-styrda krav kommer in, med förment goda avsikter. Detta “förvirrar och flyttar fokus” skriver hon och fortsätter:
“Forskningen ska nyttiggöras redan i sin linda, vara inkluderande, genuskorrekt, främja miljömål och samverka med det omgivande samhället. “
Vad bör göras för att få mer spetsforskning som vi har nytta av? Regårdh föreslår
- Minska antalet universitet, som i Danmark (Vi har 48 i Sverige)
- Öka anslagen till grundforskning
- Slopa värderingskrav om inte själva forskningen kräver denna grund
- Gör som Wallenberg-stiftelserna och anslå tillräckligs med forskningsmedel – och långsiktigt.
Till sist menar författaren att det kollegiala rättvisetänkandet måste slopas när det gäller forskning. Alla mediokra forskare ska inte förses med forskningsanslag.
“Svensk forskning klarar inte den internationella konkurrensen“. Det påvisar OECD och även Strategiska Forskningsstiftelsen. Det påpekade jag för två år sedan. Ingenting har hänt. Nu har vi en riktig forskningsminister, Mats Persson, så förhoppningsvis kan ändring ske. Läs den här bloggen som visar hur kapitalt Sverige släpar efter.
Läs hur Saab för fyra år sedan påpekade hur Sverige kommer efter. Ingenting hände då heller.
År 2016 skrev OECD i en rapport, som svenska regeringen beställt “Hela det svenska forsknings- och innovationssystemet behöver förändras”
De rapporter som den svenska regeringen bett OECD göra, 2012 och 2016 har regeringarna helt struntat i. Först var det Alliansregeringen med Fredrik Reinfeldt. Sedan var det S-regeringen med Stefan Löfven. Dessa utredningar skedde inför de forskningsproppar som skulle läggas fram, och regeringarna hade betalat dem. Men inte bara struntade regeringarna i dessa rapporter, som de själv beställt. De nämnde inte ens deras förekomst i propositionerna. Detta är så skamligt att man saknar ord. Och framför allt är det underligt att ingen bryr sig.
PS Du som har politiska kontakter! Ligg på! Du som är politiker: Gör något NU! Så här redovisar från fronten i Ukraina bloggaren LARS WILDERÄNG: Till bloggen uppger ukrainska krigare från fronten att “skicka oss ammunition så avslutar vi kriget på en vecka”.
Normalt sett vill en forskare omvandla pengar till kunskap, uppfinnare vill göra tvärtom. Det är sällan dessa båda mentaliteter finns i samma person. När uppfinnaren väl gjort sin uppfinning behöver han ofta en innovatör eller entreprenör för att föra uppfinningen till marknaden.
På senare tid har “Triple Helix” slagit rot. Det innebär en helig förening mella staten, akademin och storföretagen. Alla idéer skall komma uppifrån och nedåt – uppfinnare finns inte med i kalkylen längre (Hybrit tex). Redan ordet uppfinning har blivit “fult” nu ska det vara “innovation” som betyder att uppfinningen redan nått marknaden. Ingen vill så det lilla fröet – men alla vill skörda frukterna. Förmodligen beror det på en sammanblandning av orden “invention” och “innovation” som låter lika för en svensk. I patentsammanhang talas enbart om uppfinningar.
Om Sverige drastiskt sänkte FoU bidragen till akademin från 99,9% till bara 99% och gav 0,9% till fristående uppfinnare skulle nog mycket bli gjort.
Trodde tänkte och tyckte
Jan-Erik Nowacki f.d. ordf. i Svenska Uppfinnareföreningen
Du har helt rätt. Här finns en motsättning. Man bör nog satsa på både och.
Inte bara “bör” utan man ska satsa även på uppfinnare som befinner sig utanför akademin.Det är helt oansvarigt att i princip allt statligt innovationsstöd går till universitet, högskolor och forskningsinstitut. Idag finns 13 ev 14 Innovationskontor kopplade till universitet och högskolor, dessa finansieras med drygt 100 miljoner kr/år. Det är dags att dessa kontor som ska ge rådgivning och stöd samt viss finansiering för nya idéer-uppfinningar också blir tillgängliga för uppfinnare utanför akademin.
Jag Håller med
Jag tycker likadcant (jag hoppas att en vacker dag en uppfinnare få NOBEL pris)