Nu har den årliga rapporten kommit från World Economic Forum, “The Global Competivenes Report 2013 – 2014″. Den kan nedladdas här helt eller delvis. Kontentan är att Sverige ligger bland de främsta länderna i konkurrenskraft. I år hamnar vårt land på 6e plats, förra året var vi nummer 4.Vi är således bra, men har inte blivit bättre under året som gått.
Det avgörande för framtiden, skriver WEF:s ordförande Klaus Schwab i sitt förord är ekonomiernas förmåga att utveckla sig uppåt i värdekedjan. Både när det gäller produkter, processer och affärsmodeller, och detta sker genom innovation. Den traditionella indelningen i “utvecklade” respektive “länder i utveckling” blir därför mindre relevant. Avgörande blir i stället om länderna är “innovations-rika” eller “innovations-fattiga”, skriver Schwab vidare.
“Innovation rich” och “innovation poor” är ett nytt begrepp som Schwab nu myntar. Eller åtminstone har jag inte sett uttrycket tidigare i någon framträdande rapport. WEF:s rapport läses över hela världen, och är trendsättande.
För att skapa ett innovationsrikt land behöver näringsliv, stat och det civila samhället samverka för att stödja innovations-utvecklingen. Särskilt viktigt i denna process är att landet utvecklar sitt utbildningssystem på ett relevant sätt.
Vad är Sverige bra på, och vad kunde vi vara bättre på? Resulteten finns på två sidor i rapporten. Negativt för vårt land är en stel arbetsmarknad, höga och komplicerade skatter, brist på finansiering och en låg innovationsförmåga, i den ordningen. Andra negtiva faktorer är utbildningssystemet och en inte tillräckligt utvecklad infrastruktur. Statlig byråkrati och politisk instabilitet anges också som negativa faktorer.
Positivt är mycket, t ex antalet patentansökningar och förmågan i företagen att ta till sig ny teknik. Totalt är det 100 olika indikatorer, och det är en mycket intressant läsning.
Till slut kan noteraras en nyhet, då ett särskilt kapitel tar upp frågan om åtgärder för att öka den hållbara sociala och miljömässiga utveclingen.