Sverige ska vara en kunskapsnation. Svenska universiteten ska bli ledande i världen. Så säger politikerna, men gör ingenting. Trots att det är klart vad som måste göras. Varför?

Igår skrev tre forskare på DN-debatt en ny artikel i frågan, “Gör som Finland och underlätta privata donationer till universitet“. Det var professorerna Pontus Braunerhjelm och Dan Brändström samt ekon dr Johanna Palmberg. Brännström har varit aktiv under lång tid och utrett vad som behöver göras. Men han är frustrerad över att ingenting händer.

I artikeln påpekar författarna hur viktigt det är att bygga upp en legal miljö som gör donationer möjliga. Sverige ligger här långt efter den internationella utvecklingen på området. Finland har goda erfarenheter av donationer, och vi kan benchmarka på dem. Där matchar staten de privata donationerna också, vilket stimulerar ytterligare, vid sidan om skattebefrielse.

Alldeles nyligen kom en utredning, som jag bloggade om, “Ledarskapsutredningen”. Den leder dock ingen vart, utan ordnar bara till lite i ledningen för högskolor och universitet. De stora åtgärderna lyser med sin frånvaro. Universiteten har fortfarande inte fått sin självständighet. De svenska universiteten lider av inavel, och det är inte heller åtgärdat, men väl ordentligt kartlagt.