Denna blogg , med fokus på skolans baskunskaper, är stimulerad av tidskriften Axess, som kom igår. Som alla politiskt och kulturellt intresserade borde läsa. PJ Anders Linder gör här en formidabel insats. Tack! Hans ledare nu “Skam den som ger sig om skriften” är på kornet, om just att läsa och skriva, som är en grund för varje individs framtid.
Det är fruktansvärt att våra ansvariga politiker under decennier förstört utbildningen av våra barn. De har inte lärt sig läsa och skriva. Nu ska detta tydligen åtgärdas, men det går långsamt. Jovisst ja, lite måste den svenska Långbänken hedras. Nu förstår regeringen att barnen ska lära sig läsa och skriva, och arbeta analogt, när de börjar skolan. En proposition “Stärkt tillgång till läromedel” anger detta. Dock accepterar man i för stor utsträckning att läromedlen också kan vara digitala.
Faktum är att förstörelsen av den svenska skolan började redan på 1950-talet, då socialdemokraten Stellan Arvidsson var blev ansvarig för skolpolitiken, ordförande för Östtysklands Vänner, som drev fram enhetsskolan. Dåvarande högerpartiet, med riksdagsmannen Eric Arrhén var emot, något jag vet eftersom jag kände honom mycket väl. Han bodde i min hemstad Uddevalla.
Sedermera drevs flumskolan igenom av alla partier. Men det har hela tiden blivit sämre och sämre. Insikten om den dåliga utvecklingen kom med PISA-studierna för 10 år sedan. Skolkommissionen 2016 tar också upp behovet av förändring. Det är dock först med den nuvarande regeringen som politikerna har tagit sitt ansvar och driver fram förändringar. Att det går långsamt ser man när ordning och reda ska skapas i skolan. Dä får den nuvarande oredan cirka tre år på sig att fortsätta. Långbänk!
Så åter till Axess och PJ Anders Linders ledare i det senaste numret. Han inleder med att påpeka att det inte finns många attraktiva jobb som är tillgängliga för “funktionella analfabeter”. Det är oerhört viktigt att stärka läsningens ställning som kunskapsskolans fundament, noterar han. Så tillägger han:
“Det är inte rimligt att begära självständig reflexion och analys av barn som inte ens förstås vad orden betyder.”
Sedan ger PJ Anders Linder en inlindad men stark kritik av den förre utbildningsministern Jan Björklund, som inte hade kraft eller kynne att följa upp kunskapsskolan. Något som Anna Ekström inte heller hade. Byråkratin tog över, vilket man måste beklaga.
Nu gäller det för den politiska ledningen att “hålla ögonen på bollen” så att förändringarna genomförs. Det gäller både i regeringskansliet och i Skolverket. Själv tror jag att detta kommer ske. Men, upprepar bloggen, det går alldeles för långsamt. Varför Långbänk?
PS Ukraina drabbades i morse av en ny massiv missilattack. Hela 44 av 64 sköts ned av luftvärnet. Två högspännings-ledningar skadades och 14.000 människor i Kiev blev utan ström i ett par timmar. Redan klockan 11, vår tid, var strömmen åter meddelade energibolaget Ukrenergo. Så när Dagens Eko klockan 12.30 rapporterade att elen slagits ut i Kiev, så hade den redan kommit tillbaka. Ukraina har en beredskap och en handlingskraft som är ofattbar.
För den som är intresserad av hur bra en riktigt bra skola fungerar, så rekommenderar jag ett besök på brearley.org, en skola på Manhattan, NYC, där jag hade förmånen att erbjuda mina tre barn att studera. Förvisso elitskola, men sådana behövs för att föra samhällen framåt….
Det tog ett år för skolministern att tillsätta en utredning om ordning och reda i skolan. Det borde ha funnits ett förslag vid regeringens tillträde.
Staten kan inte sköta skolverksamhet. Den måste i sin helhet överlåtas till marknaden.
Mycket finns att säga och skriva om den svenska skolan. Stellan Arvidsson må väl vila i fred han dog för övrigt för mer än 25 år sedan. Bättre koncentrera på dagens problem och nya språkrör. Jag tänker närmast på handelshögskolan rektor Lars Strannegård som inte längre vill ta in Studenter utan att låta dem genomgår ett högskoleprov. Frågan är hur många studenter som antagits till högre utbildningar utan att vara kompetenta och vad detta kan ha fått för konsekvenser för sjukvård och näringsliv. Tyvärr finner jag att även den skola som bibringat mig mycket kunskap, Östra Real, finns med i kopplet av glädjebetygsgymnasier.
Ett stort tack för Håkans kommentarer om Ukraina. När jag ändå är på det spåret förvånar det mig att media uteslutande ägnar sig åt läget på fronten som är illavarslande och aldrig nämner om Ukrainas framgångsrika bombningar av rysk infrastruktur.