Hur kan en journalist, som intervjuar Engelska skolans grundare Barbara Bergström, glömma att dåvarande skolkommissionens ordförande, nuvarande utbildningsministern, Anna Ekström bett Rektorn vid Engelska Skolan om goda råd. Anna Ekström ringde till Gubbäng-skolans rektor Robert Clark våren 2016 med frågan: ”Vad ska vi göra för att alla skolor i hela landet ska bli lika bra som Internationella engelska skolan?”
Journalisten som “glömmer” detta heter Björn af Kleen i Dagens Nyheter i artikeln ”Kritiken mot vår skola har inget med verkligheten att göra”.
Vi talar om våren 2016, då Skolkommissionen skulle lämna sin rapport till regeringen. Anna Ekström var ordförande i kommissionen. Hon måste fått en väldigt positiv uppfattning om just Engelska Skolan, för hon hade skickat en grupp från Skolkommissionens sekretariat till Gubbäng-skolan, den skola som Barbara Bergström nu besökte för en vecka sedan.
Engelska skolan i Gubbängen hade våren 2016 besökts av Skolkommissionens sekretariat, som imponerades av skolan – dess ordning, de ambitioner den främjade hos eleverna, dess akademiska resultat och dess tydliga kvalitetsriktning. Nu ville Anna Ekström veta mer, som bidrag till arbetet i Skolkommissionen. Därför ringde den den nuvarande utbildningsministern till rektorn för skolan med ett rop om hjälp, eller i varje fall goda råd.
Borde inte Björn af Kleen och alla andra som nu skriver om Engelska Skolan redovisa det som har med skolverksamheten att göra, inte bara ägandet? Och de goda resultat som Engelska Skolan uppenbarligen kunnat nå, inte bara ekonomiskt, utan även kunskapsmässigt.
Avslutningsvis kan jag nämna att Anna Ekström inte gillande mina bloggar om skolkommissionen. Hon skällde på mig. För jag påvisade att Skolkommissionen kom 10 år för sent. Vidare att man glömde bort vad ordning och reda betydde i skolan, något som säkert rektor Clark berättade för Anna Ekström våren 2016. Och som både hon, och alla journalister som nu skriver om Engelska Skolan, antingen inte vill redovisa, glömt bort eller än värre: Låtit bli erforderlig research. Trist.
Värjer mig bestämt mot denna okritiska hyllning av Engelska skolans (ES) undervisningsmetoder. De kan säkert vara bra för vissa barn men INTE hantera dem som faller utanför main stream.
En fallbeskrivning; ES gjorde mitt barnbarn till hemmasittare i 4 ÅR. Ingen förmåga att hantera hans behov visades från skolan trots anmälan till skolinspektionen. Kommunen fick ta över undervisningen och gjorde det med stor framgång, en lärare – en elev. Efter ett år kom han in på gymnasiet och fick snabbt toppbetyg. Han blev, i årskurs två, uttagen som skolans bästa elev att deltaga i en internationell skololympiad där han gjorde mycket bra ifrån sig. Det är sååå sorgligt att ES förstört 4 år för honom och hela familjen.
Ett sorgligt fall behöver inte betyda att ES är dålig.