Det låter kanske inte så spännande  att tala om utbildningspremie, men är i verkligheten både viktigt för individen och för Sverige (läs samhället). Det betyder nämligen hur mycket det lönar sig att investera i form av utbildning att bli mer kompetent. Lägger man ned lång tid för att kunna ta och genomföra ett arbete, så måste den gjorda investeringen också betala sig. Detta torde de allra flesta vara överens om. Frågan redovisades på ett seminarium anordnat av Entreprenörskapsforum. Dagens Nyheters huvudledare igår “Mer lön för mödan” ger en god bild om vad som gäller.

Seminariet, som hölls på onsdagen. byggde på en studie som professor Johan Eklund, också VD för den arrangerande organisationen, har gjort. “Utbildningspremie och kompetensförsörjning” heter rapporten, som kan laddas ned här. En lättillgänglig skrift på bara 10 sidor, men som ändå ger en god och djup information.

Vad visar då denna studie? Jo, att Sverige har en väldigt låg utbildningspremie och bland jämförbara länder hamnar Sverige i botten. Den svenska brutto-lönepremien (före skatt) är bara fyra procent per utbildningsår. Vi kan jämföra detta med Tyskland där motsvarade premie är hela nio och en halv procent. Med Sveriges progressiva iskatt blir nettopremien ännu lägre.

Den låga premien för utbildning i Sverige är också ett tecken på att arbetsmarknaden fungerar dåligt här. Det är också ett tecken på att utbildningssystemet inte förmedlar rätt information som gör det möjligheten för individen att bygga upp ett värdeskapande humankapital. Att matchningen inte fungerar på svensk arbetsmarknad visar också den sk Beveridgekurvan. Trots fler utbildade, så ökar både andelen arbetslösa och den genomsnittliga vakansgraden. Igår, torsdag, bekräftade finansminister Magdalena Andersson detta på ett seminarium.

Finansministern beskrev detta så här i sin Vårproposition: “. En indikation på detta är att den s.k. Beveridgekurvan som relaterar arbetslösheten till vakansgraden har rört sig utåt. Det betyder att arbetslösheten varit väsentligt högre vid en given nivå på vakansgraden under senare år. En annan indikation på att obalanserna har ökat är att det i genomsnitt tar längre tid för företagen att rekrytera än tidigare. Den genomsnittliga rekryteringstiden är i dag t.o.m. längre än under de senaste högkonjunkturerna. Beveridgekurvan relaterar dock arbetslöshet och vakanser på aggregerad nivå och ger ingen information om varför kurvan rört sig utåt.”

I debatten på Entreprenörskapsforum medverkade också Göran Arrius från SACO, Sebastian de Toro, LO och Tobias Kratz, Svenskt Näringsliv.

Johan Eklund konstaterade: Den låga utbildningspremien är oförenlig med Sverige som en högteknologisk nation.