Varför har det blivit som det blivit? Varför går inte Sverige att styra politiskt? Svaret finner Du i Dagens Industris ledare från den 27 december, skriven av Tobias Wikström:

Kortslutningens 10-tal

Här är bakgrunden, från sent 1990-tal: Citat ur ledaren:

“Miljöpartiet behövdes när S gick tillbaka i valet 1998 och blev därmed ett vänsterparti. Ny Demokrati blev omedelbart ett borgerligt parti 1991. När nya partier har kommit in har de absorberats in i riksdagsarbetet. 2010 tillät andra partier inte att detta skedde med Sverigedemokraterna. Och då började tricksandet.”

Det har nu under 2010-talet varit tre mandatperioder med regeringar som saknar majoritetsunderlag, konstaterar Wikström, som avslutar sin excellenta ledare så här:

“Tre perioder med regering som saknade majoritetsunderlag. Detta är viktigt att påminna om eftersom de aktuella regeringarna (och deras stödpartier) har velat ge sken av att de har makt trots sin minoritetsställning. Stabiliteten är en chimär. Väljarna vilseleds. Parlamentet kortsluts.”

Läs Dagens Industris ledare, den ger verkligen bilden av Det kortslutna 10-talet

Då kommer nästa fråga: Vem bär ansvaret? Svaret är: De etablerade partierna. De har svikit det svenska folket under detta decennium, från 2010 års val och fram till nu. På samma sätt som de svikit Sverige under hela 20 år genom att inte ta itu med immigrationen, utanförskapet eller gängbrottsligheten.

Samma analys av det politiska läget gör socialdemokraten och chefredaktören Widar Andersson i sin ledare den 28 december. “Förtroendet som försvann in i skuggans dal”. Han gör det utifrån det bristande förtroende som politiken och partiledarna fått. En halvering på fem år. Och det hemska är att detta katastrofala läge inte diskuteras av de som berörs. Så här avslutar Widar Andersson:

“Förtroendekrisen är hemmalagad. Partierna till höger och vänster och i mitten har i åratal varit helt fokuserade på att försöka misskreditera Sverigedemokraterna och de partier som från tid till annan har anklagats för att närma sig “de bruna”. Dessutom har invandringspolitiken misskötts åt det grövsta vilket i sin tur har förnekats å det grövsta. 

Där står vi nu.”

Nu räcker det inte med att de etablerade partierna tar sig i kragen, inser vilka misstag de gjort och ber svenska folket om förlåtelse. Men, det är en början. Sedan måste dock den politiska hanteringen och regeringsadministrationen renoveras i grunden. Allting tar idag för lång tid, Långbänken är politikens mantra. Allt ska utredas i åratal. Och genomförandet fungerar inte heller. Sveriges farliga Lallande. Därför måste regeringskansliet förändras i grunden.

Motbilden vill jag inte undanhålla mina bloggläsare. Den fanns i Dagens Nyheter samma dag som DI skrev sin ledare : “Decenniet som delade Sverige” Dock ska tilläggas att Ewa Stenberg inte alls verkar lika säker på att det är populism och Sverigedemokraterna som står för allt elände. Det går inte att blunda för verkligheten i längden, även om man gärna vill det.

I söndags kunde vi se i Agenda att endast 11 procent av svenska folket tycker att Januariavtalet är bra eller ganska bra. Detta är inget mindre än ett haveri, men politikens oförmåga har blivit så accepterad att ingen tycks reagera.