Sedan länge har ekonomen och professorn John Hassler påpekat att det går att klara klimatproblemen, men ingen tycks reagera eller bry sig. Det säger han nu senast i en intervju i Dagens Nyheter. “Klimatfrågan går att lösa med en prislapp”. Det är alltså priset för utsläppen som avgör.
Sätter vi rätt pris på utsläppen så får vi en balans som gör att utsläppen begränsas. Men, är det gratis att släppa ut, t ex koldioxid, så blir det en nedskräpning som påverkar klimatet. Så säger Johan Hassler i DN-intervjun. Men, Han redovisar också resultat. Ett sådant:
“Inom Europa har han (John Hassler) redan fått rätt. 2019 minskade kolkraften med en femtedel på bara ett halvår, vilket delvis förklarades med att handeln med utsläppsrätter gjort energikällan betydligt dyrare. Samtidigt låg förklaringen också i de teknologiska framstegen som gjort förnybar energi både mer tillgänglig och billig.”
Sedan vill jag hänvisa till den studie för SNS som professor John Hassler ledde för ett drygt år sedan. SNS:s Konjunkturråds-rapport “Svensk politik för globalt klimat” Kanske det snart är dags för en saklig diskussion?
Det skadar inte också att redovisa andra aspekter på klimatfrågan också. FN:s panel IPCC lyfter fram behovet av kärnkraft. Det förtjänar definitivt att påpekas.
Hej Håkan,
Du gör det litet lätt för dig om du tror att bristande prissättning av CO2 är det enda problemet med att möta klimatförändringar. Den politiska viljan, osäkerhet om betydelse av CO2’s inverkan på klimatförändringen (inte inverkan i sig, utan storleken), befolkningens ovilja att ta på sig stora kostnadsökningar (tänk bara på upproret på landsbygden varje gång man föreslår en påtaglig skattehöjning på bensin) är bara några hinder på vägen.
Det är visserligen sant, att man t ex i Sverige skulle kunna räkna ut, vilken avgift på CO2 som skulle behövas för att, säg, bli koldioxidneutral om 30 år (tar man till för litet är det ju bara att höja avgiften). Men hur få politikerna att ta beslutet och befolkningen att acceptera?
Om det vore så enkelt…
Det är nu mer än 50 år sedan prof Erik Dahmén kom med sin klassiker i ämnet “Sätt pris på miljön”. Sverige har varit ledande när det gäller olika miljöavgifter /skatter på miljöfarliga utsläpp och produkter. Vi har bla världens högsta skatter på koldioxidutsläpp.
Trots en intensiv internationell debatt i ämnet så återstår väldigt mycket att göra. Och aldrig så goda idéer genomförs ingalunda med automatik utan med kraftigt motstånd i många länder och från olika intressegrupper.
Mycket skulle bli bättre om vi till att börja med kunde avveckla de många subventioner som finns av tex olika drivmedel och bränslen. Självklart kan man tycka, men det är det inte. Höjda bensinpriser (till världsmarknadspris ) har man prövat på en del håll. Våldsamma protester har inte varit ovanliga i dessa fall.
John Hassler och många andra har rätt i princip, mycket finns att vinna på att prissätta miljön, Men tro för all del inte att det är en enkel lösning att genomföra i praktiken.
Hela klimatdebatten utgår från den felaktiga tesen att mer koldioxid i atmosfären skulle hota Jordens klimat med farlig uppvärmning. Detta tas som ett axiom och postulat (som inte kan eller behöver bevisas) precis som en religiös trossats.
De facto styrs klimatet (långsiktigt temperatur, torka/fuktighet och vindar) främst av hur mycket solvärme som når jordytan.
Hinder är skylande moln och stoft, kylande nederbörd, mörka dygns- och årstider samt minskande solvinkel närmare polerna. Jämnare påverkan har den värmande kompression som Jordens gravitation utövar på atmosfärens samlade massa.
Istider styrs sannolikt av jordaxelns lutning och pendling, Jordens avstånd från Solen, jordbanans form runt Solen samt kosmiska stoftmoln.
Alla dessa faktorer tycks regelbundet växla i olika cykler. Seriös klimatforskning undersöker och rapporterar om dessa cykler som underlag för den anpassning som är mänsklighetens stora fördel i vår kamp för tillvaron. Vi har tidigare klarat både kallare och varmare klimat.
Miljö- och klimativrare ogillar det moderna livet med riklig tillgång till billig energi från kol, olja och gas och ser förbränning av kolbaserade bränslen som symbol för detta liv. De blandar ihop miljö med klimat och kopplar uppvärmning sedan 1800-talets slut till ökad förbrukning av denna tillgängliga energi.
Energi som inte finns tillgänglig i tillräcklig mängd dygnet runt måste kompletteras med annan energi. Denna energi kan vara vattenkraft, kolbaserad energi (även bioenergi är kolbaserad), jord/bergvärme eller kärnkraft. Vätgas finns inte i naturen utan måste produceras med stora energiförluster på vägen.
För fattiga länder ligger ofta(st) kolbaserad energi närmast. Det är nämligen den energi de har. Deras regeringar satsar på kort sikt på kolbaserat för att säkra deras tillförsel av energi dygnet runt. Vad annars?