Saker och ting kan gå fort. För två år sedan var Hong Kong världens friaste land, och har så varit i många år. Men, 2019 så grep Xi Jinping in och började jaga Hong Kongs frihet på en mängd olika sätt. Den faktiska rösträtten försvann, demonstranter som krävde ett fritt land fängslades bland annat av en säkerhetslag, som innebär att både Du och jag kan fängslas i Hong Kong och utlämnas till Kina. Och sedan vet vi vad som händer (Se på Gui Minhai)

Idag hamnar nog Hong Kong på samma plats som Kina, dvs plats 116 i världen, Nästan tillhörande den allra minst fria delen av världen – ekonomiskt. Frasers Institute gör mätningarna noggrant och ligger därför två år efter i sin redovisning. En annan tankesmedja, Heritage Foundation, gör också samma mätningar, men är kanske inte lika noggranna och kallar årets ranking för 2021, trots att mätningarna kan vara upp till två år gamla. Hos Heritage har Hong Kong helt tagits bort i år.

Den mätning jag redovisar här är Fraser Institutets årliga ranking av världens länder, som ekonomiskt fria eller ofria. Det ska sägas att ofriheten minskar direkt den ekonomiska utvecklingen, och därigenom välståndet.

Så här definierar Fraser ekonomisk frihet:  Economic freedom is based on the concept of self-ownership. Because of this self-ownership, individuals have a right to choose—to decide how to use their time and talents to shape their lives. On the other hand, they do not have a right to the time, talents, and resources of others.

Svenska Dagbladet hade en intressant redovisning av “Den värdefulla friheten” i en ledare igår. Läs den, den ger anledning till eftertanke. Särskilt intressant är den jämförelse som görs mellan Kuba. Utgångspunkten var 1959, då var läget densamma, båda länderna hade samma ekonomiska standard. Under de gångna 60 åren har Kuba varit ofritt, och Hong Kong fritt. Levnadsstandarden har ökat sju gånger mer i Hong Kong än i Kuba. 

Hur är Sverige? På fem år har vi förlorat nästan halva den ekonomiska frihet vi hade 2015. Sverige har gått från 19e till 37e plats. Lite oroande. Vad beror det på? Svaret är att Lagstiftningen, arbetsmarknadsregler och regleringen av arbetsmarknaden har utvecklats i fel riktning.