“Främja inte innovationer”, säger rådgivare till Google

Tack Nicklas Lundblad  för att Du kastar sten i glashus! Du hade inte suttit som Googles rådgivare i samhällsfrågor om inte National Science Foundation hade finansierat den forskning kring algoritmer som blev Google. Men nu finns det en anledning att påvisa hur betydelsefull offentlig finansiering i många fall är för innovationer.

Men, Nicklas, nästa gång Du skriver en krönika i SvD kan Du väl belysa Googles uppkomst, inlusive den avgörande federala insatsen. John Battele visade detta i sin bok “The Seach” 2005, som är en väldigt spännande bok – fortfarande. Och kan beställas på Amazon.

I somras kom Mariana Mazzucato med boken “The Entrepreneurial State”, som visar hur viktig satsning är för innovationer. Där forskningen och teknologiutvecklingen slutar tar djärva netreprenörer vid. Detta har många vetat, men först nu med Mazzucatos studier och bok har frågan kommit i rampljuset. Samspelet är påtaglig, även sedan entreprenörerna kommit in. Min uppmaning till alla som sysslar med ekonomisk utveckling och innovationspolitik: Läs Mazzucatos bok!

I Mazzucatos bok beskriver hon noggrannt hur Google utvecklades på algoritmer som hade finansierats av offentliga sektorns National Science Foundation. Den utförligare beskrivningen finns på sidorna 174 – 75. Jag skall senare ge den konkreta redovisningen i ett blogginlägg enbart fokuseraad på hur Google kunde skapas. Även hur federala satsningar varit avgörande för nya innovationer på många andra områden skall jag också ge prov på.

Detta inlägg publicerades i Innovation av Håkan Gergils. Bokmärk permalänken.

Om Håkan Gergils

Håkan Gergils är född i Uddevalla och har varit verksam i Aktiespararrörelsen, bland annat som ordförande i Aktiespararnas Riksförbund 1976-1981. Intresset för innovationspolitik resulterade i ett analysarbete för industriforskningsinstitutet Acreo i slutet av 1990-talet. Sedan fortsatte forskningen om innovationssystem inom ramen för ett stort projekt på Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, och ett antal böcker författades, en till och med på kinesiska (översättning). Under senare år har Gergils varit verksam vid Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, inom innovationsprojektet "Innovation för tillväxt" som Senior Advisor. I IVA:s nya projekt "Innovationskraft Sverige" är han med i styrgruppen, som leds av Rune Andersson. Idag är Gergils även Senior Advisor till Entreprenörskapsforum och arbetar även med uppdrag för andra företag och organisationer.

11 svar på ”“Främja inte innovationer”, säger rådgivare till Google

  1. Håkan, jag tror att du gör det för enkelt för dig. Det handlar inte om att det är staten eller kapitalet. Det handlar om att innovationspolitiken bör minimera hinder och underlätta genomförandet av de idéer som tar fart. För övrigt skrev jag litet om de tre tankemisstag som jag tror ligger i föreställningen om att all innovation kommer från staten. Se gärna här http://perscrutor.com/?p=225 . Diskuterar gärna detta, för jag tror att debatten håller på att svänga alldeles fel nu — rakt in i en övertro på statens förmåga att innovera. Men visst är det en intressant debatt?

    • Det är möjligt Nicklas att jag gör det för lätt för mig, men jag vill kontra och säga att det gör Du också. För mig är det fem delar i innovationspolitiken som är viktiga:
      1. Politikerna måste förstå att innovation är avgörande för utveckling och framtid. 2. Alla hinder för innovation måste bort, så att genomförandet kan ta fart. 3. Vi måste ha djärva entreprenörer som kan utveckla den vetenskap och de system som behövs för att nya varor och tjänster skall komma ut på marknaden. 4. Vi måste ha en offentlig sektor som både finansierar den grundläggande forskningen och korrigerar marknads-misslyckanden (det sistnämnda är svårt). 5. Vi måste ha en finansmarknad som klarar den finansiering som behövs i olika led.
      Någon övertro har jag inte på vad staten kan åstadkomma, men jag tycker att offentliga insatser nedvärderas. Därför reagaerar jag kraftigt, Nicklas, när Du skriver “Vi behöver en negativ innovationspolitik”. Även om Du kanske inte menar vad uttrycket säger, så finns det nog en och annan politiker som välkomnar detta, och det vore förödande. Offentliga sektorn skall ta bort hindren, men också i dialog med entreprenörer, företagare och finansiärer deltaga och förstå vad som sker och hur det sker, och när en insats behövs. Dock inget mikromenagment.

      • Men jag definierar också vad en negativ innovationspolitik är, och det är varken mer eller mindre än vad du räknar upp i din punkt 2. En politik som koncentrerar sig på att eliminera hinder för de nya kombinationer som de alltmer förtätade nätverken möjliggör genom att undanröja gammal sklerotisk lagstiftning exempelvis – om crowdfunding, eller moocs eller vad det kan vara. Och grundläggande forskning faller utanför Schumpeters innovationsbegrepp — intressant nog. Det kan finnas en analytisk poäng i att skilja dem åt, och kanske följa efter den engelska lobbygruppen Scienceogram som lobbar för mer pengar – från privat och offentlig sektor – till just grundforskning.

  2. Pingback: Innovationspolitik I: Statens roll i innovationsprocessen | Nicklas Noterar

    • Nicklas, det är väldigt bra att Du så här utförligt går in och beskriver innovationsporocessen, och vad olika aktörer gör och behöver göra. I kommande blogginlägg från min sida skall jag ta upp och utveckla en del ledtrådar, som Du redovisar. Du skriver i ett av Dina inlägg vad Du inte säger, och det är bra. Låt mig omvndla detta till vad Du vill ha sagt, Nicklas:
      + Google hade inte funnits utan statligt finansierad grundforskning
      + Vi uppskattar inte statens roll i innovationssystemet fullt ut
      Sedan håller jag verkligen med Dig, Nicklas, att detta är en oerhört viktig debatt, som vi skall låta ta ordentlig fart.

      • Statligt finansierad grundforskning är viktig, det stämmer — och jag tror att det är där staten har en roll att spela, främst. Jag tror också att det skulle vara bra att kanske skilja ut den diskussionen/debatten särskilt från den allt otydligare innovationsdebatt vi ser i dag.

  3. Min färdigskrivna kommentar kom bort.Här kommer den igen.
    Redan Lars Birger Larsson visade i sin omfattande kartläggning av 20 talet innovationsföretag att MJUKA statliga lån var den bästa affären för alla,spec Staten.
    Se Romanufondens hemsida.
    Av dessa innovationer kom endast 4 från Akademien.
    Politikerna pratar sig varma om betydelsen om forskning och innovation.
    Forskningen vid Högskolor och Universitet resulterar i bästa fall till bra publikationer.
    Vad har teknikparkerna bidragit till i Välfärdstermer,skolluncher,vårdplatser,etc?
    Satsa på ENTREPRENÖRER

  4. Hej Håkan och Nicklas,

    Jag tror att ni säger samma sak men från olika vinklar: Flaskhalsen i innovationsekonomin: Förr drevs tillväxten på kort sikt av att göra mer av det samma, men idag drivs den av att göra nytt. Förr gällde det att optimera linjerna, idag gäller det att utmana dem. Problemet är att makten ligger hos linjerna, de drar in pengar och har stora organisationsbudgetar. Men i innovations ekonomin är makten är vertikal medan potentialen för tillväxt är horisontell. De flesta horisontella initiativ får liten budget och liten beslutsmakt av VDar, GDar, Statsministrar etc för att inte vara en krigsförklaring mot deras egna linjeorganisationer. Resultatet blir lätt kontraproduktivt. Håkan och Nicklas – jag vet att ni båda håller med om detta. Ni har däremot olika mycket förtroende för statens förmåga att spela en konstruktiv roll genom att dela ut pengar. Låt mig föreslå att innovationsekonomin ställer även denna gamla stötefråga på huvudet. I innovationsekonomin stöter ALLA vertikala organisationer på utmaningar när det gäller att optimera tillväxten. Det handlar inte längre om staten vs. näringslivet eller höger vs. vänster. Nu handlar det istället om horisontalism vs. vertikalism och bottom-up vs. top-down.
    Jag har satt ihop några slides om detta och hur vi kan närma oss problemet genom att ändra attityd till språk på ett mycket enkelt och rättframt sätt. Det kan sägas i en enkel mening: Vi måste tala med ett enkelt och begripligt språk och tala mer med folk som är annorlunda än oss själva. Det låter väldigt trivialt, men det finns en djupare teori bakom. Den presenteras här (i enkla ord)
    http://www.slideshare.net/DavidNordfors/horizontalism

      • Nu börjar vi närma oss en av pudelns kärnor – språket. Språket som är nödvändigt för ett gemensamt lärande och utveckling av de behov/förutsättningar/uppgifter i ett kreativt och värdeskapande samhälle och de ömsesidiga beroenden som råder mellan olika aktörer och institutioner.

        Och när man studerar (vilket jag inte gjort) och funderar över (vilket jag gjort) över hur språk utvecklas, så gissar jag att betydelsen av gemensamma sammanhang – att brottas med varandras olika perspektiv, uppgifter och förutsättningar i dialog och gemensamma arbetsprocesser (även om dessa innebär tydlig arbetsfördelning) spelar en avgörande roll. Det var bland annat därför som jag och mina kollegor lade stor vikt vid dialogerna i inledningsfasen av innovationsstrategiprocessen, och även tryckte hårt i dokumentet på betydelsen av denna aspekt i genomförandet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.