För fem år sedan kom domedagsprofetian. robotarna tar 47 procent av framtidens jobb. Martin Fords bok, som jag skrev om då, förtjänar att ta del av idag också. Senare analyser visar att det automatiserade samhället tar jobb “i mitten”, men beräkningarna ligger bara på 7 – 12 procent. Men då glömmer man bort att nya typer av jobb tillkommer också.
I fredags hade 100-årsjubilerande Ingenjörsvetenskapsakademin, iVA, ett intressant nedslag i framtiden. Akademin hade bjudit in den framstående nationalekonomen Harvard-professorn Dani Rodrik. Han talade under rubriken “Ekonomisk politik i en tid med intensiv teknikutveckling”. Tre intressanta paneler diskuterade och värderade hans utsagor.
Rodriks tema är att polariseringen ökar, medelinkomsttagarna drabbas och det uppstår starka spänningar i samhället. Här är hela seminariet på video, så man kan välja själv vad man vill se. Utmärkt.
Reaktionerna från nationalekonomerna som debatterade Rodriks teser var att polariseringen gäller USA, inte Europa på samma sätt. Det framgår också av Rodriks egna bilder. Däremot vet man givetvis inte vad som kan ske i framtiden.
Produktiviteten har gått ned i västvärlden under senare år, påpekade Rodrik. Han tyckte detta var underligt med de stora insteg som den nya teknologin tagit med digitalisering och AI på alla områden. Men han nämnde inte att det var en likadan reaktion för 30 år sedan, datorerna syntes, men inte deras effekter. Den så kallade Solow-paradoxen. Min tro är att digitaliserings-effekterna kommer, men är svåra att mäta; Kvalitet, nya produkter och tjänster.
Två intressanta nedslag i diskussionerna. Först Sara Öhrvall som menar att Sverige inte alls hänger med i AI-utvecklingen. Sedan var det politikerna som påstod att Sverige är rätt rustat i regering och riksdag för att ta snabba beslut. Jag undrar var dessa politiker varit under de två senaste decennierna.
Till sist: Dagens Nyheter har idag en artikel om Dani Rodriks tankar. Rubriken “Staten behöver bli mer aktiv inom jobbskapande” ger knappast den korrekta bilden. Men olika perspektiv kommer fram i artikeln, som tål att läsas.
Intressant. Det var växtvärk, inte planering, som från Palo Alto fick kiseldalen att sprida sig fyra mil söderut respektive norrut. Och som breder ut sig fortfarande. När får vi se en liknande expansion från överhettade kaos, som Göteborg? Upp till Uddevalla? https://bohusinland.redviking.se/hjartum-ett-silicon-valley/
ingemarlindmark39@gmail.com