Nu är jag där igen: Varför gör vi i Sverige allt i slow motion? Nu gäller det Göteborgs Hamn som inte fungerat som den borde i hela 20 år. Beroende på en oansvarig fackföreningsklick. Den beryktade Hamn 4an. I höstas blev det riktigt allvarligt, med skarpa konflikter som helt eller delvis stoppar Göteborgs Hamn.
Efter starka påtryckningar från de berörda företagen, inte minst de två Volvo-företagen, så har regeringen äntligen agerat. (Slow motion). Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson tillsatte dagen före midsommarafton en utredning för att få stopp på missbruket av konflikter som Hamn 4an levt gott på under decennier.
En utredningsman, Tommy Larsson har tillsatts för utredningen. Denna utredning ska starta den 1 juli och får nästan ett helt år på sig. Förslag ska läggas den 31 maj 2018. Det betyder att en lag kan vara på plats ett år senare om man ska hinna med remissförfarande, regeringsbehandling och sedermera lagrådsremiss, samt till slut riksdagsbehandling. Detta trots att Ylva Johansson i samband med utredningens tillsättande förespeglade lagstiftning om ett år. Givetvis går det att agera snabbare, om man vill
Detta är långsamma Sverige. först väntar man i ett par decennier, med ett system som är orimligt. Att en konkurrerande facklig utbrytargrupp ska kunna driva konflikt mot en arbetsgivare som har kollektivavtal. När sedan läget i Göteborgs Hamn blir helt utom kontroll (november 2016) tar det ett drygt halvår innan man gör något. Sedan får utredningen nästan ett år på sig.
Tänk om vi hade haft Carl Lidbom som justitieminister, utskälld för sitt Lidbommeri, med snabbt agerande. Sedan fick man i efterhand korrigera om inte allt blev rätt. Nog borde en utredningsman på heltid i Sverige klara det som utredare i andra länder gör på ett par månader?
Det är dags för eftertanke och handling i Sverige.