Tidigare har jag rapporterat om Irlands ekonomiska problem och innovativa sätt att utvecklas. När det gick “åt fanders” för Irland 2009, i kölvattnet efter den finansiella krisen i världen, så “inkallade” man sin Diasporan, irländare i förskingringen. Av alla i 70 miljoner i världen, med irländskt blod i ådrorna, har många framträdande positioner runt om  i världen. Den dåvarande premiärministern inbjöd ett antal till en retreat i Dublin över en långhelg. För att få goda råd.

Detta har sedan fortsatt vart annat år, och nätverket som utvecklats och varit aktivt hela tiden kallas “Global Irish Economic Forum“. I slutet på förra veckan var det dags igen. Och ett par hundra deltagare samlades i Dublin tillsammans med premiärministern och hans kabinett. Plus alla landets generaldirektörer och många andra nyckelpersoner i den irländska samhället. (Lite för många totalt, enligt min smak.)

Irland har genomgått en fantastisk resa. År 2009 rasade bankerna, byggindustrin och priserna på fastigheter (med ca 50 procent), vilket innebar en ekonomisk nedgång som nog få trodde man skulle klara. Men med hjälp har Irland nu vänt utvecklingen. Förr året ökade BNP med 5,2 procent. Mest i hela EU. Exporten ökade med dryga 12 procent.

På ett par år har antalet jobb på Irland ökat med 130.000. Av nya jobb står de mindre företagen för 80 procent de sista fem åren. Enligt premiärministern är hela utvecklingen beroende av innovation och entreprenörskap. Och i denna utveckling har den irländska Diasporan spelat en avgörande roll. Sverige skulle verkligen kunna ta efter, även om vi inte råkat så illa ut ekonomiskt som Irland, men idéen med ett Diaspora engagemang är väl värd ta intryck av.

Till sist kan jag avslöja att den nuvarande premiärministern på Irland, Taoiseach på irländska, Enda Kenny, är en stor beundrare av den svenska tungvikts-världsmästaren Ingemar Johansson. Klarar premiärministern valet på Irland i början på nästa år så vill han besöka Sverige.