Det började tidigt i våras: Magdalena Andersson ger besked om en resolutionsavgift för bankerna i Sverige på 3 procent av det sk garantiunderlaget. som skulle vara evig. Det skulle för Nordea betyda 5-6 miljarder per år, utan slut. Och en avgift som inte fonderas, utan i själva verket är en skatt. Detta när Sverige tidigare arbetat för Finansplats Stockholm, som skulle bli en attraktiv finansplats i Europa. Som jag nyligen bloggade om har Sverige bara på två år fallit ordentligt bakåt, är nummer 44 i världen, med hela 9 tappade platser.

Finansplats Stockholm har utvecklats av Finansmarknadsrådet, som  är tillsatt av regeringen, med uppdraget att främja utvecklingen av den finansiella sektorn och stärka Stockholms roll som finansiellt centrum. Detta regeringens organ har i en rapport visat vad som behöver göras. Den första presentationen skedde för 10 år sedan, och uppdaterades av den nuvarande regeringen 2015. En ny rapport kom i april det året, som på sina 50 sidor fokuserade på hur börsen som marknadsplats borde utvecklas.

Undrar hur många som förstått varför Nordea överväger att flytta? De flesta säger resolutionsavgiften. Men så är det inte. I flera intervjuer och uttalanden har framkommit att det avgörande är osäkerheten om Sverige som stabilt land för en bank att verka i. Eller med andra ord: Företagsklimatet är för instabilt.

Nu gjorde regeringen, Magdalena Andersson, en dubbel pudel, minskade avgiften kraftigt och gjorde den ändlig. Men skadan är redan skedd. Läs utländsk press, eller tala med folk i finansbranschen. Stockholm har nu ett minst sagt dåligt rykte som finansplats.

Till detta kan läggas att om Nordea skulle gå dekis i ett av våra grannländer, så drabbar det ändå Sverige, där 60 procent av utlåningen idag befinner sig.

Men regeringen gör annat som upplevs som ett hot av näringslivet, företagen:

• Flygskatten, som kan sabba Stockholms möjligheter att bli en knutpunkt för flyget mellan USA och Asien.
• De skärpta 3:12-reglerna som kommer att drabba många företag
• Ilmar Reepalus förslag att stoppa de privata välfärdsföretagen
• Den hopplöst långa arbetskraftsinvandringen som kostar Sverige 10-tals miljarder årligen
• De uteblivna personaloptionerna
• Företrädaransvaret, som stoppar 1000-tals styrelseledamöter att ta uppdrag
• Inskränkningarna i ROT-avdraget som förra året stoppade mer än 5000 företag
• Upphandlingsregler så krångliga att de stoppar små och medelstora företag

Allt detta är negativt, även om det mesta kanske inte går igenom i riksdagen. Men hotet och osäkerheten finns där och påverkar i sig. Och den nu sittande regeringen riskerar att näringslivet börjar reagerar på allvar, något som man inte tycks ana. Industrisamtalen ger inte alls regeringen de rätta indikationerna. Men de kan komma, om regeringen fortsätter.

Tänk vilken potential Sverige har om politikerna lyssnade på de som är verksamma i näringslivet!