Innovationspolitik varje dag, flera gånger

Innovationspolitiken har blivit ett mantra, det nämns varje dag på alla tänkbara platser och sammanhang. Fredagen den 27 april är inget undantag. Slår vi upp Dagens Industri skriver näringsminister Annie Lööf och Vinnovachefen Charlotte Brogren om hur svensk forskning och innovation kan förnyas. Artikeln går som vanligt inte att länka till på DI, men finns på Vinnovas hemsida.

Samverkan mellan universitet, forskningsinstitut och näringsliv står i fokus. Jag behöver inte lägga ut texten här, den läses bäst i artikeln eller via länken här. Intressant är att branchforskningsprogrammen har kommit till heders igen. Det nya pilotprojektet är en fortsättning på branchforsknings-programmen, men nu kallas de strategiska innovationsområden. Bra, säger jag! Prestigen i Alliansen har släppt.

I DN:s huvudledare tar man upp “Tillväxt kräver tillbehör”. Budgetsaningen får inte gå så fort och vara så radikal att ekonomin inte kan utvecklas och växa, säger tidningen med hänsyftning på EU:s krisländer. Regelkrångel, flexibel arbetsrätt, infrastruktur och givetvis forskning och utbildning pekar DN på som viktiga områden. För att få ett dynamiskt företagsklimat.

Så läser vi SvD idag, där Stefan Löfven skriver på Brännpunkt. “Sverige har stolta traditioner när det gäller utveckling av sjukvård, läkemedel och medicinteknik, en position som tyvärr delvis håller på att gå förlorad. Det är tydligt att den medicinska forskningen i Sverige har försvagats över tid.”, skriver Löfven. Ett särksilt programk kommer SAP lägga fram i sin budgetmotion för att lösa resursfrågan.

På annat ställe i SvD framträder Annie Lööf, näringsministern, som vill föenkla regelbördan för företagen. En utredare skall komma med förslag så att regellbördan, med kostnad på 100 miljarder, skall kunna lättas.

Detta inlägg publicerades i Innovation av Håkan Gergils. Bokmärk permalänken.

Om Håkan Gergils

Håkan Gergils är född i Uddevalla och har varit verksam i Aktiespararrörelsen, bland annat som ordförande i Aktiespararnas Riksförbund 1976-1981. Intresset för innovationspolitik resulterade i ett analysarbete för industriforskningsinstitutet Acreo i slutet av 1990-talet. Sedan fortsatte forskningen om innovationssystem inom ramen för ett stort projekt på Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, och ett antal böcker författades, en till och med på kinesiska (översättning). Under senare år har Gergils varit verksam vid Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, inom innovationsprojektet "Innovation för tillväxt" som Senior Advisor. I IVA:s nya projekt "Innovationskraft Sverige" är han med i styrgruppen, som leds av Rune Andersson. Idag är Gergils även Senior Advisor till Entreprenörskapsforum och arbetar även med uppdrag för andra företag och organisationer.

Ett svar på ”Innovationspolitik varje dag, flera gånger

  1. Ett organisationsproblem?
    I den intressanta antologin myt och verklighet i forskningspolitiken, utgiven av RISE och redigerad av Peter Holmstedt, dess VD, kan man utläsa intressanta saker. En sak jag tycker mig kunna utläsa är en stor mångfald i beskrivningen av vad som är själva problemet och /eller vilket problem som en given lösning löser. Om man väljer att se frågan om effektiv forskning och innovation som en fråga om att välja den mest effektiva (branschliknande) organisationen för detta och man tillfrågar aktörerna i sagda organisation om vad som är problemet så kan man förvänta sig , och får även ,olika svar.
    Mest trovärdighet tycker jag de har som försöker hitta lärdomar, antingen genom att inta ett helikopterperspektiv(Per Eriksson,Elisabeth Thand Ringqvist), ett historiskt perspektiv(Sverker Sörlin), ett empiriskt perspektiv eller ett personligt erfarenhetsperspektiv(Lars Erik Aaro, Åke Svensson). Hänvisning till fasta modeller, allmänna principer eller politiskt gångbara sanningar övertygar kanske inte lika mycket.
    Efter många års verksamhet inom området teknisk utveckllng, innovationer och organisationsfrågor har jag utan anspråk på fullständighet kommit fram till att vår svenska innovations- och forskningsorganisation skall klara följande riktigt svåra organisationsproblem:
    1) Processen från uppfinning i akademisk miljö till exploatering i en affärsmässig miljö. Den övergången behöver man titta närmare på hur den ser ut och hur den skall fås att fungera bättre.
    2) Konflikten mellan s.k. strategisk inriktning av forskningen och fri forskning. Den första luktar planekonomi och den andra kaos och slöseri.
    3)Vinstens acceptans och nivå. Den gamla klassiska konflikten mellan effektivitet och inkomstfördelning. Framgångsrika innovatörer/entreprenörer blir rika. De är den positiva feedback som marknaden ger. Om detta inte accepteras blir alltså framgången i stället en social eller politisk motgång.
    4)Innovation hotar, för det mesta något bestående intresse. I en marknadsekonomi mobiliserar detta motkrafter. Hur organisera så att den späda plantan klarar sig?
    5)Forskning innehåller ett drag av öppenhet, påblicering är ett måste. Innovation/entreprenörskap sker, för att skydda plantan ,mer hemligt och intransparent . Går detta att förena med offenlig intervention i innovations-processen?
    Möjligen ligger svaret i att utveckla olika typer organisationer. Inom några områden kanske vi skulle lita mer på att fria aktörer på fria marknader klarar att uppfinna dessa lösningar. Dessa kan bli just så sofistikerade som antagligen krävs.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.