Kan trögheten i det svenska politiska systemet illustreras bättre?

I går hade SNS ett intressant seminarium om svensk asylmottagning och integreringen i det svenska samhället. Nu har det kommit en utredning, Mottagande-utredningen, som föreslår ett heltäckande system, som bör fungera både i normala och abnorma tider. Utredare har varit Martin Olauzon (Från Skredsvik i Bohuslän, min barndoms somrar) En bra utredning, som jag inte ska kommentera närmare.

Äntligen, säger jag precis som Gert Fylking på sin tid. Lagstiftningen för asylmottagandet är från 1994. Utredaren var utomordentligt kritisk och påpekade att det inte funnits ett helhetssystem. Migrationsverkets Mikael Ribbenvik sa att man bara lagat och lappat under årens lopp. Men han tyckte inte att Migrationsverket hade något ansvar för att försöka få fram ett fungerande helhetssystem. Lite underligt kan man verkligen tycka, när Migrationsverket under många år såg att systemet inte fungerade. Och de ansvariga politikerna borde gjort något under två decennier…

Olauzon: “Ska vi låta folk komma in, så ska vi ta emot dem också“. Läs det uttalnadet några gånger, det uttalar egentligen en otroligt stark kritik.

Sverige behöver en Masterplan för asylmottagandet, sa utredaren vidare.

Migrationsverket  chef Mikael Ribbenvik sa: “Vi är väldigt stolta över att vi hanterat asylmottagandet på 3 år”. Vad han menar är att när det kom in 1/4 miljon flyktingar på bara två år, mot bara 30.000 per år tidigare, så var det väl hanterat att klara detta på tre år. . Något som jag tycker att man starkt kan ifrågasätta. För det som skett är att flyktingarna fått vänta två år i genomsnitt. Enligt Ribbenvik ska man se hanteringen ur ett “systemperspektiv,” men för 250.000  individer har det varit förödande. Det tycker jag verkligen inte man kan vara stolt över. Det är en kvarts miljon individer som som alla fått lida i två år. Det är individperspektivet, som verkligen bör avgöra.

Om några år ska vi vara tillbaka i ett normalläge enligt Ribbenvik; Då hanterar vi årets 30.000 asylsökande på 30 dagar.

Det jag skrivit ovan visar hur det svenska politiska systemet fungerar. Det fungerar inte.

Detta inlägg publicerades i Innovation av Håkan Gergils. Bokmärk permalänken.

Om Håkan Gergils

Håkan Gergils är född i Uddevalla och har varit verksam i Aktiespararrörelsen, bland annat som ordförande i Aktiespararnas Riksförbund 1976-1981. Intresset för innovationspolitik resulterade i ett analysarbete för industriforskningsinstitutet Acreo i slutet av 1990-talet. Sedan fortsatte forskningen om innovationssystem inom ramen för ett stort projekt på Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, och ett antal böcker författades, en till och med på kinesiska (översättning). Under senare år har Gergils varit verksam vid Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, inom innovationsprojektet "Innovation för tillväxt" som Senior Advisor. I IVA:s nya projekt "Innovationskraft Sverige" är han med i styrgruppen, som leds av Rune Andersson. Idag är Gergils även Senior Advisor till Entreprenörskapsforum och arbetar även med uppdrag för andra företag och organisationer.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.