Professorerna Pontus Braunerhjelm och Magnus Henrekson skrev i går på DI Debatt om personaloptioner som en utredare vid namn Andres Bengtsson lagt fram. “Utredningen hör hemma i papperskorgen” är rubriken. . Strålande säger jag, då får papperskorgen ett mycket adekvat tillskott. Hur kan man lägga fram en sådan här utredning, som själv säger att man misslyckats? Bortfallet för statskassan, utan dynamiska effekter ( som är hela vitsen med optionerna) skulle bli på 180 miljoner kronor. Det borde varit miljardbelopp, om direktiven hade följts.

I artikeln påpekar artikel-författarna att Sverige fortlöpande har anpassat sig till den globala utvecklingen. Se bara på bolagsskatten, som sänkts till konkurrens-mässig nivå. När det gäller unga tekniskt inriktade “snilleföretag” är Sverige inte alls med på noterna. Där behövs personaloptioner för att attrahera global spetskompetens, påpekar man i artikeln. Något som saknats i 15 år, vill jag påpeka.

Obs, artikeln bör läsas, och här är länken.

Det har finnits stora förväntningar på incitaments-utredningen och dess förslag till personaloptioner, men förslaget är en “total missräkning”, påpekar Braunerhjelm och Henrekson. Förståelsen för vad den globala konkurrensen kräver verkar vara “helt bortblåst”, påpekar man.

Begränsningen till 50 anställda är diskriminerande, och förslaget är dessutom krångligt. Det kopplas också till 3:12-reglerna, den sk entreprenörsskatten, som inte underlättar. Vidare kommer förslaget att drabba teckningsoptioner, som är äldre än två år, för de blir beskattade som inkomst av tjänst. I stället borde man låta långsiktiga placering få fördelar. Det innebär också en retroaktiv lagstiftning, för den drabbar de som idag har teckningsoptioner.

En annan invändning mot personal-optionsförslaget är att det bara gäller för företag som är högst 7 år gamla. Varför?

Vad säger Mikael Damberg om förslaget? Han har efterlyst i uttalanden, så sent som i början på året, personaloptioner av helt annat slag. Sådana som stimulerar till tillväxt och gör det möjligt att engagera medarbetare av nyckelkaraktär.

Min blogg om papperskorgs-förslaget finns här.