Varför ska det ställas större krav idag än tidigare när gängbrottsligheten kommer upp i domstolarna?` Det är inte bara jag som frågar detta, utan nu Årets Svensk, kammaråklagare Paulina Brandberg, som utsetts av Fokus. “Rätt ska vara rätt” är rubriken på artikeln. Hon arbetar med gängmålen och ser hela Sverige från sin utsiktsplats på Åklagaremyndigheten. Hon
“ser friande domar på ett bevisunderlag som jag upplever hade räckt för en fällande dom, bara för ett antal år sedan.”
Radion utmärkta I Lagens Namn hade ett långt program om detta hösten 2019. Där finns statistiken som visar att nästan alla mordåtalade för 20 år sedan fälldes. Nu går i stället nästan alla fria. Och ett viktigt skäl är att beviskraven idag är väsentligt högre än de var tidigare. Detta borde Högsta Domstolen ha åtgärdat, särskilt när de fått så tydliga uppgifter. De borde själva givetvis ha kontrollerat detta. Och åtgärdat.
Om inte HD gör det är det den lagstiftande församlingen Riksdagen som måste ändra regelverket. Det borde inte vara så – idag – att bevisen står för sig själv. Att ingen sammanläggning av bevisen sker. Tidigare var det tvärtom. Enskilda bevis sammantagna kunde visa vem som var brottslingen. Men idag har man alltså frångått denna självklara princip.
Så här säger Paulina brandberg i Fokus. Citerat:
»I många fall söker domstolarna inte längre vad som är sant och godtar därför att deras domslut inte hänger ihop. De väger inte samman olika spår till en sammanhängande bevisning; de lyssnar inte till medgärningsmän, de bryr sig inte om vad de misstänkta sagt initialt och de beaktar inte när den åtalade ljuger eller är helt tyst. Allt det här vet de gängkriminella.«
För grova brott inom gängkriminalitet är beviskraven dessutom tydligen högre än i andra mål. Det borde snarare tvärtom, för här vet domstolen att i de kriminella gängen så är det brottslighet som är sysselsättningen. Då borde det vara lättare att döma när man vet att en åtalad är gängbrottsling.
I höstas fick en våldtäksman först ett kort straff, för han var så ung. Sedan gav Justitiekansler Mari Heidenborg honom en extra ersättning på 840.000 kronor, för att han suttit häktad för länge. Hon säger att hon följde praxis, men det finns inget regelverk, ingen lagstiftning, som säger att ett sådant här belopp ska utbetalas. Detta har Uppdrag Granskning redovisat den 19 januari i år “Våldtäktsman ersätts med nästan en miljon”.
Varför reagerar inte det politiska systemet? Varför säger inte justitieministern att detta är orimligt? En Justitiekansler som ger en våldtäksman nästan en miljon, utan att behöva göra det, borde få söka annan anställning.
Det får inte ta 10 år att vända på gängkriminaliteten. Är en av många tidigare bloggar på temat gängbrottsligheten.
i Höstas kom bloggen “Domstolarna lever sitt eget liv: Ser enskildheten – glömmer helheten”