Finns det någon industrisektor som så tydligt visar Sveriges svaghet, som Life Science? Den som vill få en uppfattning om detta kan med fördel läsa Torun Nilssons utmärkta bok “När Sverige sålde Nobelprisindustrin”, som publicerades 2010. Här är inledningen. Boken kan beställas på SNS förlag. Sedan har utvecklingen fortsatt, med fler nedläggningar och flytt. Nobelpristagaren Arvid Carlsson krävde en haverikommission i höstas.

Under 10 år försökte AstraZenecas koncernchefer träffa Sveriges statsminister, Göran Persson respektive Fredrik Reinfeldt, men utan att lyckas. De fick i stället träffa regeringscheferna i Storbrittanien och Tyskland…….

Claes de Neergaard visar på problemen i sin ledare i senaste IndustrifondenNytt, som kan läsas här. Han prisar ökningen av de statliga forskningen, men vi närmar oss EU:s mål för FoU, 3 procent av BNP, från fel håll. På 10 år har Sverige gått från 4,1 procent till 3,4 procent av BNP. Och det är det privata näringslivet som svarar för hela minskningen.

Vi måste lära av Danmark, England och Schweiz menar Claes de Neergaard. Viktigt att tänka i nya banor, påpekar han. Jag vill tillägga att det måste ske utan dröjsmål. Vi är alldeles för långsamma i Sverige, i det politiska systemet. När går detta upp för de ansvariga?