Redan i slutet på 1990-talet började de flesta länder inrätta innovationsråd med statsministern eller presidenten som ordförande. Japan gjorde det 2001 och såväl Sydkorea som Kina har följt, om än på olika sätt. Och många Väst-länder, inklusive USA. Idag redovisar statsminister Stefan Löfven intentionerna i Dagens Industri. Den artikel är väl värd att läsa.

Rådet har sitt första möte i eftermiddag på Harpsund. Min glädje över det svenska Innovationsrådet innebär inte att min kritiska – och konstruktiva – granskning upphör. Tvärtom, nu finns möjlighet att få de viktiga frågor för Sveriges framtid lyfta till högsta nivå. Vilket företag hade accepterat att högste chefen inte själv var involverad i de viktigaste framtidsfrågorna?

Jag kan inte låta bli att citera Stefan Löfven i DI-artikeln:

Som statsminister kommer jag att vara ordförande för Innovationsrådet. Syftet med att placera det på högsta politiska nivå är att ge prioritet till arbetet med att stärka Sveriges innovationsförmåga och konkurrenskraft.

Den som har något emot detta anmäler sig till mig, skulle Korpralen sagt.

Statsministerns agenda för Sverige, som finns i DI-artikeln, stämmer med vad finansminister Magdalena Andersson gav uttryck för i intervjun i Affärsvärlden härförleden, som jag bloggade om. I Direktiven till den nya Entreprenörskapskommittén, som nu visat sig, står bland annat:

Ett konkurrenskraftigt och dynamiskt näringsliv är grunden för tillväxt och jobbskapande.”

Ingen ska tro, för att jag hyllar Innovationsrådets tillkomst, att jag ställer upp på allt som regeringen gör på den ekonomiska arenan. Men det har jag väl redan dokumenterat tidigare i mina blogginlägg.

Till sist kan jag inte låta bli att kommentera en kommunikationschef för ett stort statligt bolag som i morse i Ekot sa att – “Om man tror att man ska kunna komma på de nya tekniska lösningarna uppifrån och styra det här politiskt, då tror jag att man går fel”. Ja, förvisso, men finns det några som helst antydningar till detta? Vilken planet har den här personen befunnit sig på? Det finns ingen avsikt heller att “pick the winner”, men “pick the Prime Minister”, då man får med honom som ytterst ansvarig. Det kanske inte heller bli en Industrikansler – bra i så fall – men kanske en chefstjänsteman. Vi får se.