Det låter kanske inte så uppseendeväckande, och man frågar sig: Var? Svaret finns i Ekonomisk Debatt. Frågan gäller varför Sveriges nationalekonomer har abdikerat, samtidigt som statsvetarna tagit utrymme i den allmänna debatten. Detta är inte trivialt, som någon kanske tycker. Det gäller nämligen hur Sverige ska utvecklas – inte statsskiket – och då är ekonomerna mycket viktigare än landets statsvetare-professorer, som dessutom oftast inte utgår från forskning, utan deklarerar sitt eget politiska tyckande.
Den som startade denna debatt, nyblivne nationalekonomi professorn Johan Eklund från Jönköping, som vid årsskiftet blev VD för Entreprenörskapsforum. Som han tog över från professor Pontus Braunerhjelm. I nationalekonomernas tidskrift Ekonomisk Debatt initierade Johan Eklund den nu aktuella debatten i en ledare. I nummer 6 av Ekonomisk Debatt 2014 skrev Eklund denna under rubriken “På vilket sätt bidrar svenska ekonomer till debatten?”
I senaste Ekonomisk debatt, nr 2/2015 tar ekonomiprofessor emeritus Mats Lundahl upp frågan i en inträngande studie “En förlorad tradition?” En genomlysning av vad nationalekonomer gjort i den svenska debatten förr och nu. Den visar att just traditionen som Knut Wicksell och Eli Heckscher startade för mer än 00 år sedan, och som följdes av Gunnar Myrdal och Bertil Ohlin nu har upphört. Det är en sorglig läsning, för samtidigt som ekonomerna kapitulerat har de blivit både många fler och dessutom är ekonomin som sådan viktigare än tidigare. Att läsa dessa två artiklar gör en betänkt.
Vad beror utvecklingen på? Måste ekonomer var politiskt inställsamma? Är det inte politiskt OK att uttrycka kritik mot inslag i den svenska ekonomisk politiska utvecklingen som strider mot ekonomisk forskning? Frågan är viktig och bör ställas och debatteras. Kanske kan en del av de “fega” ekonomerna ta sig i kragen och uttala sig och skriva artiklar?
Dagens Industri är den enda tidningen jag sett uppmärksammat den här viktiga debatten om ekonomernas samhällsansvar och deltagande i debatten Det är Torun Nilsson, som i DI den 2 april skrev ledaren “Utmed statsvetarna, in med ekonomerna”.
I Mats Lundahls artikel finns statistik som visar hur mycket mer de framträdande ekonomerna förr engagerade sig i samhällsdebatten. Knut Wicksell ansåg att han främsta uppgift var “att uppfostra det svenska folket”. Han publicerade ca 450 tidningsartiklar. Hans främste konkurrent, Gustaf Cassel, också han en mycket framstående nationalekonom, publicerade bara i Svenska Dagbladet 1.506 tidningsartiklar.
Är Du intresserad av ekonomerna och vad de gör i samhällsdebatten rekommenderar jag en läsning såväl ledare som debattartikel.
Detta är verkligen ett viktigt och centralt ämne. Idag drivs samhällsfrågorna allt mer i kampanjformer och utan djupare nationalekonomisk analys. Djupare analyser verkar inte längre vara av intresse för politiken och samhällsdebattörerna. Jag stöttar fullständigt att detta förs vidare. Det kanske behövs en debattartikel i ämnet av några tunga nationalekonomer.
Visst vore det bra om om ekonomerna engagerade sig mer i debatten. Men om de just inte anser sig ha något vettigt att säga kanske det är lika bra att statsvetarna får prata på. Tills vidare får vi trösta oss med att läsa Dagens Industris mycket vettige PM Nilsson. Henric Mitelmans kritiska inlägg ej att förglömma.