Äntligen! För ett par år sedan inledde regeringen, läs Mikael Damberg, nedmonteringen av Sveriges omvärldsbevakning. Den hade startats på 1970-talet av IVA och sedan haft ITPS och Tillväxtanalys som ansvariga myndigheter. Men för tre år sedan inleddes en nedmontering, som nu är helt genomförd. Genom att Näringsdepartementet tagit över och nollat bevakningen för alla utom sig själv. Och även den torde vara kvalitetsmässigt dålig.
Förslag till hur framtiden bör utvecklas har nu kommit i Agneta Bladhs utredning “Ökad attraktionskraft för kunskapsnationen Sverige”. Den utredningen har utgångspunkten att göra Sverige attraktivare men också att internationalisera universitetssektorn. I början på året kom en strategi för universitetens internationalisering (delrapport), som nu varit på remiss. Den ska jag återkomma till.
Här tar jag upp den del som gäller omvärlden, och återkommer i framtida bloggar om de andra perspektiven i utredningen. Att utredningen tar denna fråga på allvar visar man genom följande markering:
En viktig åtgärd gäller omvärldsbevakningen och omvärldsanalysen som i dag är alltför outvecklad och disparat.
Fem myndigheter får i uppdrag att bygga upp verksamheten utomlands:
- Universitets- och högskolerådet,
- Universitetskanslersämbetet,
- Svenska institutet,
- Vinnova och
- Vetenskapsrådet
Universitet och högskolor ska vara delaktiga i detta arbete, avsätta resurser och utnyttja omvärldsbevakning och om världsanalysen. Utredningen säger följande, välformulerat, vad denna verksamhet syftar till
Internationell omvärldsbevakning och omvärldsanalys kan delas upp i dels en mer generell omvärldsanalys som avser större förändringar och skeenden på global nivå eller i regioner, dels en djupare analys som avser skeenden och förändringar i specifika länder och vid olika lärosäten. Eftersom förändringar i omvärlden sker kontinuerligt måste analysen vara aktuell.
Hur ska detta gå till? Jo, totalt bör Sveriges omvärldsbevakning ske på 10 olika platser i världen, dels vid de sex som idag har detta, dels fyra nytillkommande. Kontoren ska ligga på de svenska ambassaderna. För att få tillräcklig styrka bör två vara utsända för uppdraget och två kvalificerade anställas lokalt.
Idag finns den utländska representationen på dessa orter: Brasilia, New Delhi, Peking, Tokyo, Seoul och Washington DC. Men som utredningen säger är den i behov av att utvecklas och stärkas, vilket är en underdrift. Men Agneta Bladh är snäll i sin framställning, och det kan man ha förståelse för. Det är inte PC att hårt kritisera den förändring som skett av den nuvarande regeringen, även om det fanns dubier inom den samma.
Det ska också sägas att utredningen förstår vilket problem det är med en styrning av omvärldsbevakningen från regeringskansliet. till och med med regeringskansliet som delaktigt. Då kan inte en självständighet upprätthållas i utlandsbevakningen, och rapporter kan inte offentliggöras fristående, vill jag tillägga. En pilotverksamhet föreslår utredningen i form av två utlandskontor med ett annat upplägg än med placering på en ambassad.
För mig som följt omvärldsbevakningen tidigare är det nödvändigt med följande
- En utvärdering av den utredning som skedde 2016-17, när Tillväxtanalys fråntogs ansvaret för utlandskontoren.
- Även en utvärdering av hur den förändringen genomfördes, vad den ledde till och vilka lärdomar som kan dras därav.
- Men denna utvärdering ska göras av opartisk utredare, inte minst med tanke på de stora problem som både utvärdering och genomförandet medförde.
- Det är fara i dröjsmål att vänta, varför en snäv tidsagenda borde ställas upp.