Spetsforskningen i Sverige måste lyftas

Det få inte bara bli “more of the same” i den kommande forskningspropositionen. Vi får inte acceptera att svensk forskning blir allt sämre, som fyra framstående forskare påpekade på DN-debatt i fredags. De står på en solid grund, sin egen, i en alldeles färsk rapport från Svenskt Näringsliv “Spetsforskning i Sverige – nivå, utveckling & attraktionskraft”

Det är alltså de sex toppforskarnas egna erfarenheter som ligger som bas. De har velat och vågat tala om hur det är med svensk forskning. En studie byggd på statistik skulle aldrig visa detta tydliga resultat. Hoppas att de svenska politikerna både lyssnar och tar till sig detta.

Detta är en annorlunda rapport. “Spetsforskning i Sverige” Ladda ned och läs den!

Rapporten bygger på sex internationellt erkända toppforskare, med erfarenhet av att leda institutioner och universitet samt excellenta forskargrupper. Den visar vad OECD konstaterade både 2012 och 2016, men som de två berörda svenska regeringarna vägrade att erkänna, inte ens redovisa eller kommentera OECD:s studier. (Läs meningen en gång till)

Slutsatsen (i OECD-studien) är att svensk forskning befinner sig i mellanmjölkens land: »good but not sufficiently excellent«. Detta är ett resultat av oförmågan att välja mellan elitism och fördelning. Rapporten konstaterar detta.

Här är Spetsforsknings-rapportens slutsatser, ordagrant citerade:

• • Svenska universitet saknar ett »excellens-etos«, en excellenskultur, som många topprankade universitet kan locka med.
• • Den snäva rekryteringen gör institutionerna tröga och alltför bekväma. Istället måste rekryteringen präglas av elitism och hård selektering för att kunna locka internationella toppforskare.
• • Det svenska universitetssystemet präglas av ett trygghetstänk som begränsar förändringsbenägenheten och leder till att den svenska forskningen långsamt, och på kort sikt obemärkt, tappar mark.

Därefter kommer Spets-rapporten till universitetens samarbete med de forskningsintensiva företagen:

• • Vi har ett väldigt globalt och internationellt verksamt svenskt näringsliv och vi har en i anglosaxiska språk mycket kompetent befolkning men samtidigt en fortsatt nationell prägel på vår forskning och högre utbildning. Där måste universiteten komma ikapp resten av samhället.
• • Ett närmare samarbete mellan industri och forskning innebär inte att akademins oberoende hotas. Tvärtom är risken större om samarbetet är stumt och halvhjärtat.
• • Företagsfinansierad forskning är inte mer behäftad med utomvetenskapliga drivkrafter än offentligt finansierad forskning.

Sedan konstaterar rapporten att politisk ideologi är störande på många humanistiska och samhällsvetenskapliga institutioner i Sverige.  Ideologin (hur det borde vara) överskuggar vetenskapen (ligger som en våt filt över forskningen). Detta hindrar internationella forskare att komma till Sverige. Kännedomen om medioker och ideologisk styrd forskning sprids snabbt i den Akademiska Världen.

När jag läst detta kommer jag att återigen att tänka på

. Detta skedde 2012 och sedan 2016. Båda studierna beställda hos OECD av de svenska regeringarna och betalade. Båda studierna, på vardera dryga 200 sidor, hade till uppgift att vara en bakgrund till de FoU-propositioner som skulle läggas fram. I båda fallen struntade regeringarna, först Alliansen, sedan S-regeringen, i dessa studier. De redovisades inte ens i respektive propositioner.

Nu hoppas vi att regeringen gör som Matilda Ernkrans lovade på IVA att ta del och pröva om man ska ta hänsyn till OECD. Något löfte att ta hänsyn gav inte forskningsministern, vilket är förståligt, eftersom hon inte kände till OECD:s studier. Nu hoppas jag hon tar del och även inser värdet av OECD:s synpunkter. De sammanfaller i stort med ovanstående Spetsrapport.