Här fortsätter jag nu med mitt fjärde blogginlägg på temat “Vad Sverige bör göra för att klara sig i framtiden”. Allt utifrån OECD:s analys som redovisades i preliminär version i slutet på november. Den definitiva skall publiceras i februari, men skillnaden mot den första lär bli obetydlig, om ens någon. Vill Du se mina tidigare inlägg i denna analys som OECD gjort, så finns de här.
Vilka är då Sveriges möjligheter, enligt OECD:s ananlys? I punktform ur den 270 sidiga rapporten kan nämnas:
- Goda förutsättningar att dra nytta av globaliseringen
- En vetenskaplig stark akademisk kår av forskare
- Satsningar idag på större och starkare vetenskapliga centers vid Sveriges toppuniversitet
- Utvecklingen av mindre nischade regionala högskolor tillsammans med industriforskningsinstitut
- Fortsatt internationalisering av forskningen, inklusive förmågan att attrahera utländska studenter och forskare
- Utvecklingen av en helomfattande innovationsstrategi, med engagemang i hela regeringen
- Insatser för att stärka de mindre och medelstora företagen
- Fortsatt utveckling av innovationer i tjänstesektorn
- Större sammantagna satsningar för att lösa samhällsutmaningar
- Efterfrågestyrd innovation
- Ökad offentlig satsning på innovationsupphandling
Min egen reflektion är att allt som OECD anger som Sveriges möjligheter är sådant som kräver insatser i form av nya beslut och nya resurser. Det är inte en verksamhet som pågår och som kommer att ge goda resultat. Så provkartan på möjligheter är snarast en åtgärdslista för Sverige.
Än mer spännande blir OECD:s konkreta rekommendationer, till vilket jag återkommer i fler blogginlägg. I nästa blogginlägg börjar jag redovisa OECD:s förslag till hur det svenska innovationssystemet bör förändras.